Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omtalas, att Ulstadius vid detta tillfälle undkommit sin bevakning genom
att i blotta skjortan hoppa ut genom ett fönster, torde kunna antagas
att han bevakats såsom sinnessjuk. Efter att hafva tagit afsked från
sin befattning vid skolan begaf han sig till Abo, där han, sedan han
1685 ändtligen fått undergå sin kyrkobot, upphörde att bestå sig någon
ans utan kringvandrade, höljd i lumpor, en bild af det yttersta elände.
Sådan inträdde han en dag 1688 i Abo domkyrka, och då predikanten
började sin predikan, bjöd han honom med ett tecken tystnad,
förkunnande med hög röst, att den lutherska läran vore en fördömlig lära och att
dess präster icke hade den helige ande. Två karlar skyndade nu på
prästens tillsägelse fram för att föra honom ut ur kyrkan; men vid det
de häftigt fattade uti hans sammanlappade kläder, föllo dessa af honom,
och naken leddes han ut under utropet: »Så som jag, blott och naken,
utföres, så skall ock prästernas skam blifva afhöljd!» Härefter lagförd
dömdes han efter två års rannsakningsfängelse af Abo hofrätt till arbete
för lifstiden i tukthuset i Stockholm.1 Två uppteckningar af hans lif
härstädes finnas; och det är på grund af dessa, jämförda med
tukthusböckerna för samma tid, som vi fått en ganska noggrann kännedom om
fångbehandlingen härunder å tukthuset och å smedjegården, enär han
under en lång följd af år i allt blef behandlad såsom de öfriga fångarne.
Vid hans ankomst till tukthuset en lördag, den 29 april 1693,1 2
smiddes kring hans ena fot en stor och tung järnkedja, med hvilken han
sedermera fick gå och stå, ligga och sitta, och hvars tyngd ådrog honom
häftiga smärtor i höfterna. Arbetet, som honom anvisades, bestod i att till {+-+}
sammans med andra ditdömda grofva missdådare, vid denna tid för
tjuf-nad dömda »gardibussar», drängar, skoflickare m. fl., vissa timmar hvarje
dag draga eller trampa hjulet vid handkvarnen, eller såsom den brukade
nämnas, tjufkvarnen. Detta arbete var synnerligen tungt och ansågs
såsom fängelsets svåraste; det böljade kl. 5 om morgonen och fortgick
till kl. 6 e. m., dock så att man arbetade en kvarts timme och sedan
hvilade nästa kvart. Äfven starka karlar hade därmed nog att göra;
för svagare var det i hög grad ansträngande, och om Ulstadius anmärkes
det, att han redan efter första kvarten var så svettig, »som om han
dragits upp ur sjön». Det var ock tillåtet för svagare fångar att leja
andra i sitt ställe; men ehuru Ulstadius gärna ville utgifva sitt sista
öre för att bereda sig denna lindring, blef det honom icke tillätet af
fångvaktmästaren, hvilken visade sig honom mycket gramse. Hans genom
1 1 Tidskrift för litteratur, 1852, s. 10—12 uppgifver C. G. Malmström, att
Ulstadius dömts till döden men benådats med lifstidsfängelse. »Att mot en sådan
man», säger Malmström, »hvilken tydligen redan vid sitt första uppträdande af
reli-gionsgrubblerier var rubbad till sina sinnen, vidtaga sä stränga åtgärder, är en
grymhet, till hvilken man förgäfves skall söka efter något motstycke, om ej i inkvisitionens
hemskaste annaler.»
2 Enligt Malmströms uppgift, anf. st. s. 11, skulle Ulstadius 1719 hafva suttit
i smedjegårdshäktet 31 år. Han borde då inkommit redan 1688. Men då hans
rätte-gåug, som började sistnämnda år, uppgifves hafva räckt i två år, skulle hans ankomst
till smedjegården ej kunnat hafva ägt rum förrän 1690. Schæfer uppgifver i sin
berättelse ankomståret till 1693. Detta är riktigt; vi hafva ur tukthusets mantalsrulla
för detta år antecknat ofvan sagda hans ankomstdag. Han hade således där vistats 26
år 1719 och vid sitt fråufälle 39 och ett halft år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
