Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På de resor, vi omnämnt*, besöker Howard äfven Sverige. Han
tager vägen hit från Danmark år 1781. Då han iakttager, hurusom
de enskilda boningarna härstädes äro mycket renligare än dem han sett
i Danmark, hoppas han, att samma förhållande skall i fråga om de båda
ländernas fängelser göra sig gällande; »men jag bedrog mig», säger han,
»jag fann de svenska fängelserna lika smutsiga och stinkande som de
danska».1 Han beser i Stockholm norra kämnersrättens häkte
(Kasten-hof) och finner däruti blott tre fångar, under det fängelserummen äro
sex eller lika många som i södra käm ner sr ätten, där han räknar fem
fångar; dessa synas honom nästan kväfda, då de icke hafva
tillgång till någon luft utom genom en liten öppning i dörren till hvarje rum.
Fyra af dessa hade fönstren tillspikade, voro mycket mörka, smutsiga
och fulla af stank; de två öfriga voro däremot ljusa och luftiga och
användes tidtals till sjukhus. Vaktmästaren här, likasom i de öfriga
häktena, sålde brännvin; hans rum var fullt af sysslolöst folk, som höllo
på med drickande. I rådhushäktet voro rummen mycket orenliga och
alla fönstren utom ett tillstängda. Fångarnes utseende talade om
vanvård och betryck (oppression). Två rum voro afsedda för vatten- och
bröd-fångar; i ett af dem funnos två personer, hvilka tycktes nästan
uthungrade, då de erhöllo blott för 6 styfver bröd om dagen och detta
såldt till dem af en känslolös fångvaktare. Fångarne tillätos icke att
någonsin lämna sina osunda kyffen. Då Howard såg de nämnda båda
fångarnes tacksamhet för det bröd, han gaf dem, yttrade han till
fångvaktaren, att en dom på 28 dagars vatten och bröd måste vara mycket
allvarsam; men denne svarade blott: »det är nyttigt för deras hälsa» —
ett yttrande, som för Howard stod i inre förbindelse med fångarnes
betryckta utseende.
Om Smedjegården anmärker han, att den är en tegelstensbyggnad,
fritt liggande, med en gård, omsluten af ett högt plank. I ett af
rummen å gårdens ena sida såg han två britsar (barrack beds) och tre
män, af hvilka en var belastad med kedjor; å gårdens andra sida låg
»kapellet» och kvinnornas logement, däri han såg fem fångar sysselsatta
med sömnad, men ingen af dem i järn; man upplyste honom, att så
aldrig brukades. I kapellet var en sofplats, hvilken den, som var
lif-dömd, begagnade, till dess han skulle dö, stundom intill tre veckor; två
dagar före exekutionen befriades han från fjättrarna. Männen tillätos
röra sig å gården från kl. 8 till 9 f. m. och från 4 till 5 e. m.;
kvinnorna hade samma rätt, ehuru under andra timmar.
Gäldstugan (the prison for debtors) fann han ligga i själfva staden
mellan broarna och bestå af två rum i nedre och två i den öfver dem
liggande våningen. Här voro 16 män och en kvinna, som gingo fritt
omkring i rummen, meddelande sig med hvarandra efter behag. För
deras underhåll betalade borgenärerna sex styfver om dagen för person; den,
för hvilken sådant underläts, frigafs. På anmärkning om häktets oliälso-
1 The state of the prisons in England and Wales with preliminary observations
and an account of soine foreign prisons and hospitals. By John Howard, E. B. S.
The third edition. Warrington 1784. P. 82—84.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
