Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LEDARESKAPET I SVENSK-AMERIKA.
Av S. M. Hill.
Vi hade en John Ericsson, men ingen Carl Schurz.
Vi hade en Hasselquist, men ingen Seiss eller
Walther. Och på det hela taget ha vi som ett hitvandrat
folk icke mäktat frambringa en första klassens
ledare inom något område. Är detta ett fattigdomsbevis,
så att vi saknat ledareförmågor? Eller sakna
vi sammanslutningsförmåga, som gör det omöjligt
att framkalla stora ledare? Jag fruktar för, att
detta senare är fallet. Vi klaga ju allmänt över den
kungliga svenska avundsjukan. Och där denna ar
stark, fylkas inga stora skaror kring någon ledare.
Och det är ju kännetecknet på en stor ledare, att
han har många efterföljare.
Vi kunna lätt räkna våra ledare inom de olika
områdena. Som redaktörer och politiska ledare hava
vi Hans Mattson, Johan A. Enander, Carl Swensson,
och nu senast John A. Johnson och A. O. Eberhart.
De två senare knappast att räkna som ledare för
Svensk-Amerika i sin helhet.
Inom det kyrkliga ha vi Augustana-synodens
grundläggare, ledarne bland missionsvännerna och
möjligen en bland metodisterna. Inom finansvärlden
Erickson i Boone, Iowa, och C. A. Smith i
Minnesota.
Svenskhetens förste politiske ledare var säkerligen
Erik Jansons son från Bishop Hill, Ill., känd som
kapten Erik Johnson, redaktör och grundläggare av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:45:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ybswedam/5/0033.html
