Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vidare skildrades förlofnings-, bröllops- och begrafningsceremonier,
hvilka i mycket buro en urgammal prägel. Sålunda sliter man vid något
i familjen inträffadt dödsfall sönder sina kläder och slår sig med båda
händerna i takt mot bröstet under jämmer och klagosånger.
Till sist förevisades bilder af intressanta ruiner från omgifvande
öknar, bland annat ruiner af Babels torn eller rättare af ett på dess
spillror uppfördt torn, hvarjämte skildrades en egendomlig asketisk
jägare-stam, som kringvandrade i öknen, och som föredraganden på vissa anförda
grunder trodde kunna härstamma från gamla korsfarare.
Efter föredragets slut visade talaren flera olika dräkter från trakten
af Bagdad och gjorde förevisningen särdeles åskådlig genom att själf
uppträda kostymerad dels såsom beslöjad kristen kvinna, dels såsom
ökenarab, dels såsom kristen man.
—
Sammankomsten den 18 oktober 1895.
Ordförande: d:r Hj. Stolpe.
Ordföranden meddelade, att styrelsen till ledamöter i sällskapet
invalt: professor Erik Muller, löjtnant Hugo Blidberg, prosektorn d:r J. V.
Hidtkranlz, med. kandidat Oscar Andersson, d:r Severin Berg, öfverste
A. T. JRoos och ingeniör A. Lagrelius.
Professor O. Montelius redogjorde härefter för boningshusen i Sverige
under vikingatiden.
Af de tre förnämsta källorna för vinnande af upplysningar om
forntidens kultur: afbildningar, beskrifningar och fynd, lemnade
afbildnin-garna för bedömandet af föreliggande fråga inga upplysningar. Afven
de få föreliggande beskrifningarna voro icke afsiktliga, direkta
beskrifningar, utan mycket ofullständiga, dessutom voro de icke samtidiga, utan
ett par hundra år yngre. Återstå fynden af lemningar efter dåtida
boningshus. Man känner sådana såväl från Skandinavien som från Island
och Grönland. Det bästa sammanfattande arbetet i denna fråga är
islän-daren Valtyr Gudmundssons »Privatboligen på Island i sagatiden»
(Köben-havn 1889). Sedan dess utgifvande föreligga emellertid flere nyare fynd.
Vikingatidens boningshus karakteriserades såsom envåningshus,
innehållande vanligen endast ett rum, till hvilket stundom dock kom en
förstuga. Behöfdes flere rum, anlades på gården flere hus: ett för att sofva
uti, ett för att äta uti, ett för boskapen, etc. En annan skillnad från
nutiden var, att under hela den period, hvarom fråga är, inga hus af
huggen sten eller tegel funnos, hvilket är så mycket mera värdt
uppmärksamhet, som årtusenden dessförinnan palats af dessa materialier
uppförts i södern. — Det vanliga byggnadsmaterialet var timmer; i
skogfattiga trakter användes ohuggen sten, torf, jord o. d. Väggarna behöfde
icke vara så starka, då de gjordes låga, taket däremot gaf byggnaden höjd.
Formen var en aflång fyrkant, ofta med rundade hörn; ingången
låg i regeln vid ena gafveln. Eldstaden var under hela denna tid
belägen midt på golfvet, och den där fritt flammande elden fyllde rummet
med sin rök, som sökte sig ut genom en öppning midt i taket, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
