Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var förbi; det stygga odjuret, som låg hopkrupet i detta hål, fullproppadt af
människokött, flåsade icke längre fram sina tunga, ihållande andetag.
Hopen tog tjutande till flykten. Somliga kvinnor höllo för ögonen,
medan de sprungo. Det var ett ofantligt hål, som hade gräfts ur. Denna en
utslocknad vulkans krater, femton meter djup, sträckte sig från vägen ända
till kanalen öfver en bredd af åtminstone fyrtio meter. Hela gruflafven hade
följt med byggnaderna, de kolossala bockarna, spårvägarna med deras
skenor, ett helt tåg af grufvagnar, tre järnvägsvagnar, för att icke nämna
virkesförrådet, en hel skog af tillhuggna grufstöttor, hvilka slukats som halmstrån.
Och hålet rundade ut sig, sprickor gingo ut från kanterna långt bort tvärs
öfver fälten. En remna gick ända bort till Rasseneurs ölstuga, hvars
framsida hade spruckit. Skulle själfva grufbyn följa med? Hvart skulle man
fly för att vara skyddad under detta slut på en förskräcklig dag, under detta
bly tunga moln, som äfven det tycktes vilja krossa världen?
Négrel höjde ett rop af bedröfvelse; herr Hennebeau, som hade dragit
sig undan, grät. Ännu var icke olyckan fullständig: den ena kanalbanken
sprängdes och med ens utgöt sig kanalen som en brusande kaskad i en remna.
Den försvann däri, den föll ned som ett vattenfall i en djup dal. Grufvan
drack denna ström. Öfversvämningen skulle för flera års tid sätta orterna
under vatten. Snart fylldes kratern, en sjö af smutsigt vatten intog den plats,
där Voreux icke mera fanns, liksom dessa sjöar, under hvilka fördömda städer
sofva. En förskräckt tystnad hade inträdt, man hörde icke mera något
annat än fallet af detta vatten, som brusade och dånade i jordens inre.
Då reste sig Suvarin uppe på slaggberget, som också hade vacklat.
Han hade känt igen hustru Maheu och Zacharie, hvilka gräto vid åsynen
af detta ras, hvars tyngd så hårdt tryckte på de olyckliga varelsernas
hufvu-den, som där nere i djupet kämpade med döden. Han kastade bort sin
sista cigarrett och utan en blick tillbaka gick han sin väg i den mörka
kvällen. Hans skugga minskades i fjärran och smälte ihop med mörkret.
Dit bort, långt bort gick han — till det okända. Med sin lugna min gick han
till förödelsen, till ödeläggelsen öfverallt, där det fanns dynamit, för att spränga
städer och människor i luften. Säkert blir det han, som är gärningsmannen,
då bourgeoisien i dödande själavånda får höra, hur vid hvarje steg gatornas
stenläggning kreverar och springer sönder.
IV.
Redan under natten efter katastrofen i Voreux hade direktör Hennebeau
rest till Paris, ty han ville personligen ge styrelsen underrättelser, innan ens
tidningarna kunde meddela nyheten. Och när han dagen efteråt kom
tillbaka, fann man honom helt lugn och med sin vanliga min af korrekt direktör.
Han hade tydligen fritagit sig från allt ansvar, han tycktes fortfarande stå i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
