Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. ʿImrāns släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skada, och om de strida mot eder, vända de eder ryggen,
och sedan få de ingen hjälp.
108 Uselhet hopas över dem, varhelst de anträffas utom i
förbund med Gud och i förbund med människor; de
ådraga sig Guds vrede, och armod hopas över dem,
och detta därför att de förnekade Guds tecken och
dräpte profeterna utan sak, och därför att de voro
olydiga och begingo överträdelser.
109 De äro dock icke alla lika; bland dem, som fått
skriften, finnes en rättfärdig menighet, som läser Guds
tecken under nattens timmar, i det de falla ned.
110 De tro på Gud och den yttersta dagen, påbjuda det
tillbörliga och förbjuda det otillbörliga och tävla i det
goda; dessa höra till de rättfärdiga.
111 Vad gott I än gören, skolen I aldrig berövas det, ty
Gud känner de gudfruktiga.
112 Dem, som äro otrogna, skola förvisso varken deras
rikedomar eller deras barn båta det ringaste mot Gud; ja,
dessa varda eldens invånare att där evinnerligen förbliva.
113 Det är samma förhållande med det, som de giva bort
i det jordiska livet, som med en vind, som för med
sig bitande köld, vilken hemsöker grödan för människor,
som gjort orätt mot sig själva, och tillintetgör den,
men Gud gör dem ej orätt, utan de göra orätt mot
sig själva.
114 I, som tron, skaffen eder icke vänner utom eder egen
krets, de där ej upphöra att vara fördärvliga för eder!
De skulle önska, att I förgingens; hatet röjer sig i
deras mun, men vad deras sinnen dölja är ännu värre.
Vi hava nu förklarat tecknen för eder, om I haven
förstånd.
115 Se, det är I, som älsken dem, men de älska icke eder;
I tron på hela skriften, och när de möta eder, säga
de: »Vi tro», men när de varda ensamma, bita de
sig i fingrarna av ilska. Säg: »Dön i eder ilska!
Gud känner förvisso sinnenas beskaffenhet.»
116 Om något gott vederfares eder, gör det dem ont, men
om något ont hemsöker eder, glädja de sig däröver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
