Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Boskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
90 Det är dessa, som Gud väglett; rätta dig alltså efter
deras vägledning! Säg: »Jag begär ej någon lön
därför av eder; det är blott en förmaning för all
världen.»
91 De mäta ej Gud med hans rätta mått, då de säga:
»Gud har ej nedsänt någonting till någon mänsklig
varelse.» Säg: »Vem nedsände väl skriften, som Mose
hade med sig, till ljus och vägledning för människorna?
— I uppsätten detta på papper för att göra det
bekant och döljen en stor del, men själva haven I blivit
undervisade om vad I ej vissten, varken I eller edra
fäder.» — Säg: »Jo, Gud» och lämna dem sedan åt
sig själva att roa sig med sitt fåfängliga tal!
92 Detta är en skrift, som vi nedsänt, välsignad och
avsedd att bekräfta vad som fanns före den, att du må
varna både huvudstaden och dem, som bo omkring
den. De, som tro på det tillkommande livet, tro på
den, och de äro noga med sina böner.
93 Vem är orättfärdigare än den, som uppdiktar lögn om
Gud eller säger: »Mig har uppenbarats», ehuru
ingenting uppenbarats för honom, eller den, som säger: »Jag
skall nedsända detsamma som Gud nedsänt?» Om du
kunde se, när de orättfärdiga äro i dödsångest och
änglarna sträcka ut händerna med orden: »Given upp
anden! I dag skolen I lönas med ett förnedrande straff,
därför att I talat osannfärdigt om Gud och varit för
högmodiga för hans tecken.
94 I haven ju kommit till oss, blottade liksom när vi
skapade eder första gången, och lämnat allt vad vi
skänkt eder bakom eder, och vi se ej heller till edra
medlare hos eder, dem I påstoden vara Guds
vederlikar bland eder; nu har förbindelsen mellan eder
avbrutits och det, som I ordaden om, svikit eder.»
95 Gud låter förvisso kornet och kärnan gro, han
frambringar det levande ur det döda och skall ock
frambringa det döda ur det levande; detta är Gud — huru
kunnen I vara så förvända? —
96 Han, som låter morgonen gry och bestämt natten till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
