Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Uppsägningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
första dagen är grundat på gudaktighet, är sannerligen
mera värt, att du uppträder där; där finnas män, som
älska att rena sig, och Gud älskar dem, som rena sig.
110 Vilkendera är bäst, den, som grundar sin byggnad på
fruktan för Gud och på hans välbehag, eller den, som
grundar sin byggnad på en undergrävd strand, som
hotar att rasa, så att den störtar ned med honom i
helvetets eld? Ja, Gud vägleder ej de orättfärdiga
människorna.
111 Deras byggnad, som de byggt, skall ej upphöra att
framkalla tvivel i deras hjärtan, förrän deras hjärtan
sönderslitas, men Gud är den Vetande, den Vise.
112 Gud har köpt liv och ägodelar av de rättrogna på det
villkor, att paradiset skall tillfalla dem — och de skola
strida för Guds sak och döda och dödas — enligt ett
sannfärdigt löfte i tora, evangelium och Koranen, och vem
uppfyller sitt avtal bättre än Gud? Glädjens alltså åt
eder handel, som I avslutat! Ja, detta är den högsta
lycksaligheten.
113 De botfärdiga, de dyrkande, de lovprisande, de fastande,
de bugande, de nedfallande, de, som påbjuda det
tillbörliga och förbjuda det otillbörliga, de, som hålla Guds
stadgar — förkunna de rättrogna ett hugnesamt budskap!
114 Det höves ej profeten och dem, som tro, att bedja
om förlåtelse för månggudadyrkarne, vore det ock deras
anförvanter, sedan det blivit dem klart, att de varda
avgrundseldens invånare.
115 Abrahams bön om förlåtelse för sin fader berodde
blott på ett löfte, som han givit honom. Och då det
blev honom klart, att han var en fiende till Gud,
uppsade han all förbindelse med honom; Abraham var
sannerligen from och mild.
116 Gud är ej den, som låter människor fara vilse, sedan
han väglett dem, förrän han förklarat för dem vad
de skola frukta; Gud är förvisso allvetande.
117 Gud tillhör förvisso herraväldet över himlarna och jorden;
han giver liv och död, och Gud förutan ägen I ingen
beskyddare eller hjälpare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
