Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Jona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
23 Han är den, som låter eder färdas på land och hav,
tills det kommer en stormvind, medan I befinnen eder
på skeppen och de föra dem åstad för god vind, så
att de glädjas däröver, och vågorna slå över dem från
alla håll och de tro, att det är ute med dem, och
åkalla Gud, ägnande honom en sann dyrkan: »Om du
frälser oss härifrån, så skola vi sannerligen höra till de
tacksamma.»
24 Och när vi frälst dem, då förhäva de sig på jorden
utan skäl. Människor, eder förhävelse är blott till skada
för eder själva. Den avser det jordiska livets vinning; men
sedan skolen I återvända till oss, och vi skola tala om
för eder vad I gjorden.
25 Det förhåller sig med det jordiska livet alldeles som
med vatten, som vi nedsänt från himmelen, så att
jordens växtlighet, varav människorna och boskapen äta,
genomtränges därav, tills jorden ikläder sig sin skrud och
smyckas därmed och hennes invånare tro, att de hava
makt över henne, och vårt ord kommer en natt eller
dag, och så göra vi henne lik ett avmejat fält, liksom
om hon ej frodats dagen förut; så låta vi tecknen växla
för människor, som tänka efter.
26 Men Gud inbjuder till fridens hem och leder vem han
vill på en rätt väg.
27 Dem, som göra gott, väntar gott och mer än så, och
stoft och uselhet skall ej överhölja deras ansikten; dessa
varda paradisets invånare att där evinnerligen förbliva.
28 Men dem, som åsamkat sig ont, väntar en motsvarande
lön av ont, och uselhet skall överhölja dem, utan att
de få någon beskyddare mot Gud, liksom om deras
ansikten insvepts i ett stycke av natten med dess
mörker; dessa varda eldens invånare att där evinnerligen
förbliva.
29 Än den dag, då vi församla dem allesammans och sedan
säga till dem, som sätta andra vid Guds sida: »Stannen
kvar på eder plats, I och Guds vederlikar!» Och så
skola vi skilja dem åt, och Guds vederlikar skola säga:
»I dyrkaden oss icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
