- Project Runeberg -  Koranen /
174

(1917) [MARC] Translator: Karl Vilhelm Zetterstéen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Josef

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


9 Döden Josef eller driven honom ut på jorden, så skall
eder faders ansikte vändas mot eder och I själva varda
rättfärdiga människor, när han är borta!»

10 Men en av dem sade: »Döden icke Josef, utan kasten
honom i brunnens djup, så kan någon karavan
upptaga honom, om I viljen verkställa edert uppsåt!»

11 Sedan sade de: »Fader, vad går åt dig, att du ej litar
på oss i fråga om Josef? Vi vilja sannerligen honom
väl.

12 Sänd honom med oss i morgon, så får han roa sig och
förlusta sig! Vi skola sannerligen se efter honom.»

13 Han svarade: »Det bekymrar mig sannerligen, att I viljen
föra honom bort, och jag fruktar, att ulven uppslukar
honom, om I lämnen honom åt sig själv.»

14 Då sade de: »Om ulven uppslukar honom, fastän vi äro
flere, då blir det sannerligen vi, som bliva tillspillogivna.»

15 När de fört honom bort och kommit överens att kasta
honom i brunnens djup, gåvo vi honom denna
uppenbarelse: »Du skall sannerligen tala om för dem vad
de gjort, när de ingenting ana.»

16 På aftonen kommo de gråtande till sin fader

17 Och sade: »Fader, vi gingo förvisso bort att springa i
kapp med varandra och lämnade Josef kvar vid våra
tillhörigheter, och så uppslukade ulven honom. Men
du sätter ej tro till oss, om vi också tala sanning.»

18 Och de ströko falskt blod på hans skjorta, men Jakob
sade: »Nej, sådant haven I själva hittat på, och mig
höves tillbörligt tålamod; Gud är den, som jag beder
om hjälp mot det I påstån.»

19 Det kom en karavan, och de sände en ibland sig att
hämta vatten, och han släppte ned sitt ämbar och
ropade: »Vilket hugnesamt budskap! Här är en
yngling!» De dolde honom som en handelsvara, men Gud
visste vad de gjorde.

20 Och de sålde honom för billigt pris, några lätt räknade
silverpenningar; ty de hörde till dem, som ringaktade
honom.

21 Och mannen från Egypten, som köpt honom, sade till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 3 17:33:33 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zetkoran/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free