- Project Runeberg -  Koranen /
242

(1917) [MARC] Translator: Karl Vilhelm Zetterstéen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. ṬH

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

242 20: 194 —135

124 Och på uppståndelsens dag skola vi uppväcka honom
som blind.»

125 Då skall han säga: »Herre, varför har du uppväckt
mig som blind, då jag förut var seende?»

126 Och han skall svara: »Så är det. Våra tecken kommo till
dig, men du glömde dem, och så varder du glömd i dag.»

127 Så löna vi den, som är lättsinnig och icke tror på sin
Herres tecken; ty straffet i det tillkommande livet
varder sannerligen strängare och längre beståndande.

128 Har det då icke blivit klart för dem, huru många släkten
vi före dem tillintetgjort, i vilkas hem de vandra
omkring? Häri finnas sannerligen tecken för dem, som
hava omdöme.

129 Och om det ej redan kommit besked från din Herre och
en bestämd tid nämnts, så hade det varit oundvikligt.

130 Fördrag alltså vad de säga och lovprisa din Herre
före solens uppgång och före hennes nedgång! Prisa
honom under nattens timmar och vid dagens gränser,
för den händelse du månde varda tillfredsställd!

131 Och kasta icke dina ögon på sådant, som vi låtit
somliga av dem njuta för att pröva dem därmed,
nämligen det jordiska livets glans, ty din Herres håvor
äro förmer och längre beståndande.

132 Befall de dina att bedja och var själv tålig i bön!

Vi begära ej, att du skall försörja dig; det är vi, som
försörja dig, och en god utgång varder
gudaktighetens lön.

133 De säga: »Varför kommer han ej till oss med ett tecken
från sin Herre?» Har då icke ett klart vittnesbörd om
det, som står på de äldsta bladen, kommit dem till del?

134 Och hade vi tillintetgjort dem genom något straff före
honom, så skulle de hava sagt: »Herre, varför har du
icke sänt en apostel till oss, så att vi kunnat rätta oss
efter dina tecken, innan vi blevo förödmjukade och
kommo på skam?»

135 Säg: »Alla vänta; vänten alltså, och I skolen få erfara,
vilka som följa den rätta vägen, och vilka som låta
vägleda sig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 3 17:33:33 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zetkoran/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free