- Project Runeberg -  Koranen /
378

(1917) [MARC] Translator: Karl Vilhelm Zetterstéen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 43. Förgyllningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

378 43 35—51

35 Den, som åsidosätter Förbarmarens förmaning, giva vi
en satan till följeslagare,

36 Och de skola sannerligen utestänga dem från vägen,
men de tänka, att de äro stadda på rätt väg,

37 Tills han kommer inför oss och säger: »O att det vore
så långt avstånd mellan mig och dig som mellan solens
upp- och nedgång!» Vilken olycksalig följeslagare!

38 Och då I gjort orätt, skall det ej gagna eder på den
dagen, att I ären flera om straffet.

39 Kan du förmå de döva att höra eller vägleda de blinda
och den, som är fången i uppenbar villfarelse?

40 Omvi låta dig förgås, skola vi förvisso taga hämnd på dem,

41 Och om vi låta dig se vad vi lovat dem, så hava vi
ock makt över dem.

42 Håll alltså fast vid det, som uppenbarats för dig! Du
är förvisso stadd på rätt väg,

43 Och det är sannerligen en förmaning för dig och ditt
folk; I skolen stå till svars.

44 Spörj ock de apostlar, vi sänt före dig, om vi skaffat
några gudar, som de kunna öyrka i stället för
Förbarmaren!

45 Vi hava ju sänt Mose med våra tecken till Farao och
hans stormän, och han sade: »Jag är förvisso en apostel
från all världens Herre.»

46 Men när han kom till dem med våra tecken, då
skrattade de åt dem.

47 Och vi läto dem ej se några tecken, utan att det ena var
större än det andra, och vi överraskade dem med straffet,
för den händelse de månde åtra sig.

48 Men de sade: »Trollkarl. åkalla din Herre åt oss pa
grund av vad han med dig överenskommit; vi äro
sannerligen stadda på den rätta vägen.»

49 Men när vi avvände straffet från dem, då sveko de
sitt löfte.

50 Och Farao lät utropa bland sitt folk och sade: »Mitt
folk, tillhör ej herraväldet i Egypten mig? Så ock dessa
floder, som flyta nedanför mig? Sen I då ingenting?

5t1 Eller är jag icke förmer än denne, som är en staçkare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 3 17:33:33 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zetkoran/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free