- Project Runeberg -  Koranen /
389

(1917) [MARC] Translator: Karl Vilhelm Zetterstéen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 46. al-Aḥḳāf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46: 17—25 389

gått bort före mig?» så att de anropa Gud om hjälp:
»Ve dig, tro! Guds löfte är förvisso sannfärdigt» och han
svarar: »Detta är ingenting annat än de gamles historier»,

17 Så är det just på dessa som förutsägelsen om sådana
djinners och människors släkten, vilka gått bort före
dem, slår in; dessa varda förvisso tillspillogivna.

18 För var och en finnas olika grader i fråga om vad de
uträttat, och vi skola sannerligen giva dem full lön för deras
gärningar, utan att de lida någon orätt.

19 Den dag, då de, som äro otrogna, föras fram till elden,
skall det heta: »I haven förslösat edert goda i det
jordiska livet och njutit därav, men i dag skolen I
lönas med ett förnedrande straff, därför att I varit
högmodiga på jorden utan skäl och därför att I varit
ogudaktiga.»

20 Kom ihåg ʿĀds broder, då han varnade sitt folk i
al-Aḥḳāf, liksom det åäåven funnits varnare både före och
efter honom, med dessa ord: »Dyrken ingen annan än
Gud! Jag fruktar förvisso en förskräcklig dags straff för
eder.»

21 De svarade: »Har du kommit till oss att vända oss
från våra gudar? Så visa oss då vad du lovar oss, om
du hör till de sannfärdiga!»

22 Då sade han: »Kunskapen finnes blott hos Gud; jag
skall till eder framföra det budskap, med vilket jag
blivit sänd, men jag ser, att I ären fåvitska människor.»

23 Och då de sågo, att det var ett moln, som nalkades
deras dalar, sade de: »Detta är ett moln, som skaffar
oss regn.» — »Nej, det är det, som I velat påskynda,
en vind, som för med sig ett plågsamt straff

24 Och som skall utrota allting på sin Herres bud.» Och
morgonen därpå syntes av dem blott deras boningar;
så löna vi de syndiga människorna.

25 Vi hade ju givit dem en makt, som vi icke givit eder,
och vi skänkte dem hörsel, syn och hjärta, men deras
hörsel, syn och hjärtan båtade dem ej det ringaste,
när de bestredo Guds tecken och det, som de gäckades
med, drabbade dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 3 17:33:33 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zetkoran/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free