Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Där var inte mycket att välja på. Antingen
måste jag genast ut från Tyskland, eller också taga
emot ett obestämdt antal år tukthus. Men nu hade
jag dels inte pengar att köpa en biljett ens till
England, dels var det så tämligen säkert att telegram om
min värda person skulle afgå till hamn- och
grannstäderna förrän jag kunde hinna till någon af dem.
I Tyskland är det, såsom herrarna kanske veta, ingen
småsak att slå sin löjtnant, allra minst då man slår
honom i ansiktet med knytnäfven. Men lika fullt
hoppades jag till och med då att hans näsa aldrig
skulle bli mindre svampig än den kändes, då jag
träffade den.
— Jag tog in på Hamburgerhof, emedan ingen
skulle tänka på att i första hugget söka mig på ett
dyrt hotell, och pengar hade jag ännu för ett par
dygn. Hem vågade jag hvarken skrifva eller
telegrafera och i Hamburg hade jag inga bekanta,
hvar-för jag också hela nästa dag satt på hotellet, läste
tidningarna och funderade. Då ångrade jag nog att
jag bjudit Lise på middag och skänkt henne ett
armband, så stolt jag än känt mig öfver den dumheten
ett dygn tidigare. En af de stora Hamburgerbåtama
skulle nämligen samma natt afgå till New York och
hade jag haft i behåll det jag gjort af med föregående
dag, skulle jag åtminstone kunnat försöka köpa en
mellandäcksbiljett. Och ändå blef just bristen på
pengar min räddning 1
— Först på eftermiddagen föll det mig in att
jag kanske skulle kunna stjäla mig ombord utan
biljett. Bort måste jag ju, för att undgå tukthuset, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
