Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Han bjöd på en whisky till och sade att han
inte hört om någonting annat än en järnväg nere i
Costa Rica — någonstans norr om Panama — som
skulle byggas af en amerikansk entreprenör. En
orkidésamlare, gamla Kupferschmidt, som ni nog alla
sett stryka omkring här och som ämnade sig dit ned
med nästa båt — och den skulle afgå följande dag —
han hade i förbigående talat om järnvägen och sagt
att han måste hit förrän den blef färdig och landet
så lätt tillgängligt, att hvem som hälst kunde resa in
i det inre efter orkidéer och fördärfva marknaden.
»Karlen bor för öfrigt här, så ni kan fråga om han
vet något närmare . . . det är en tysk», sade
supslän-garen till sist.
— Jag sökte upp mannen tidigt nästa morgon,
fick veta att han hade sina notiser om banan af
gubben Rönbaum, min ärade chef, som är gammal vän
till orkidékurren och som bland annat skrifvit att han
inte riktigt begrep huru han skulle gå i land med
hela företaget, då entreprenören inte gick in på att
låta honom importera ett par stycken dugliga
in-geniörer, emedan de skulle ställa sig för dyra.
— Här var min chance! Båten skulle afgå samma
afton, upplyste orkidémannen, och lade till att en
första klass biljett till Punt*Arenas kostade jämt
etthundra. Andra klass fins inte på Pacific-kustbåtama,
sade de på ångbåtskontoret, och på mellandäck
kostade det trettio. Jag hade tolf kvar sedan jag
betalat hotellräkningen, och därtill tre skjortknappar af
pärlor, som jag köpt af en pantlånare i New Orleans
en gång när jag hade öfverflöd på pengar. Dem tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
