Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och så räcker det längre att bli hungrig på nytt
om man inte tuggar så jäkla kärt. Jag hade allt tid
att lära alla chikaner af den sorten, ska jag säga,
förrän jag gaf Chicago tusan!
Annat göra kunde jag inte få än kolportera
böcker och tidningar, och det var magrare än Faraos
sämsta nöt. Springa fick man från ena ändan af stan
till den andra, för att tjäna några cent. Åthutad blef
man som en hund, om man kom olägligt — och det
gjorde man mest — och utskälld litet emellan* Inte
får man vara tunn i skinnet, inte, om man ska lefva
som kolportör, det är säkert Det var dagar, då jag
inte hade tie cent att gå in på en frilunch-krog, utan
köpte bananer för fem — de fyller bäst, kan jag tala
om — och drack vatten till. Men ibland hade jag
inte fem cent engång och då brukade jag gå på visit
till en svensk barnmorska jag kände, som alltid bjöd
på eftermiddagskaffe. Gu vet om den vänliga själen
visste hvad som falierade, men nog tänkte jag det
emellanåt, för hon bjöd alltid bra med dopp till kaffet.
Och det vet ingen, som inte försökt, hur förbannade
godt det gör i skrofvet att fa sig en kopp hett kaffe
med bröd till. .. hälst när man trampat ett par mil
i snöslask för att fa det!
— Det var det värsta att det var vinter, för det
hade knäfveln och inte jag råd och elda. En
plåtkamin hade jag nog i rummet, en sån en, som blir
varm på tre minuter och kall på två, men bara rikt
folk har råd att köpa ved i Chicago. Jag eldade
med papper, tog alltid så många tidningsblad jag
kunde få, när jag gjorde räkning på deras kontor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
