Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kok stryk. Det hade han ingen lust till och så blef
det till sist revolver, men på trettio meter.
— Jack hade nog sagt dem att det var dumt,
då fransosen säkert inte kunde skjuta på det hållet,
men de hade hållit på sitt, och mig kvittade det lika.
Jag kunde nog i nödfall märka honom på längre håll.
Efter signalen skulle vi skjuta som vi ville, tre skott
hvar och så skulle det vara slut.
— Vi träffades tidigt på morgonen i trägården
till Lesseps’ villa, som då stod tom, och
parlez-vou-sema hade ett förtvifladt bestyr med huru vi skulle
stå, för solen, som nyss gått upp. — »Det gör
detsamma», sade jag, då min fransman inte kunde komma
öfverens med dem — »I Texas har man inte tid att
titta efter solen, när det är fråga om skjuta.» Vi
ställdes upp, de gingo ett bra stycke åt sidan, en af dem
höll sin näsduk i handen, räknade »ett, två, tre!»
viftade med den och så började vi.
— Fransosen stod vid en palm och jag lät
honom skjuta först. Så satte jag en kula i
trästammen, nära hans öra. Han brände på en gång till, i
sådan hast, att jag inte ens hörde hvinet af kulan.
Jag sköt en kula till i palmen och ropade att han
skulle passa på nästa gång. Han tog stöd mot
stammen. »Här, du son af hyndal» skrek han —så
mycket engelska kunde han — och den gången träffade
han mig i vänstra armen. Jag såg inte stort annat
af honom än hufvudet, ville gifva honom en
minnesbeta i örat och brände till, men han stöp, död på
fläcken.
— Hade jag inte blifvit en smula het öfver hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
