Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skålandet med paymastern kräfde det sista af vår
punsch, därefter uppsökte vi våra så kallade
hviloläger. Men först gingo majoren och jag ännu en
gång öfver till hospitalet, och funno att Lundviks
feber gifvit vika för en ny frossattack. Han skalf så,
att bädden skakade, tänderna skallrade så hårdt, att
vi blott med möda kande uppfatta hans anhållan om
litet whisky, för att fördrifva kylan — änskönt luften
var så kväfvande varm och tung, att icke minsta
dimma steg från allt det våta.
— Det här slutas aldrig väl! sade majoren på
återvägen.
Med ens fnyste, grymtade, gallskreko
peccarisvi-nen i skogen ofvanför camp’en. Ett läte, böljande
med något liknande en hostning och utmynnande i
ett djupt bastjut, hördes genom deras gny ... så drog
sig oljudet uppåt bärgen. Våra hästar kommo, hela
flocken, i vild galopp uppåt sluttningen mot
kommissariatet, där det brann ljus. De såväl som vi
för-stodo att en jaguar smugit på sitt kvällsmål så
nära camprödjan, att den kunnat välja annat byte
om skogssvinen vetat fria sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
