Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genting hjälpte, och då beslöt John taga rättvisan i
egna händer.
— En vacker eftermiddag red han bort, åt
Paraiso till. Banditerna kunde se hvartåt han styrde
kosan och en af dem höll som vanligt utkik, för att
signalera, när han syntes komma tillbaka. Men de
kunde inte se att han på halfva sträckan tog af uppåt
bärgen och gjorde en lof genom skogarna till
Juan-Vinas-vägen, så att han kom upp pä åsen bakom
Sant Iago från baksidan.
— Där uppe finns ingen skog, man kan se öfver
dungen i dälden nedanför ända till camp’en. Och
Johns förman hade lofvat tända lampan i hans rum,
i händelse besättningen lämnat arbetet och begifvit
sig till skogsdungen. Lampan var tänd och John red
ned i dälden, in i dungen, där Dominguez brukade
drifva sin rörelse.
— Den gången kom John öfver honom på bar
gärning. Dominguez såg att hans vanliga reträtt var
afskuren, lämnade sina krus och gaf sig i väg mot
byn öfver den öppna betesmarken. Johns gossar
räddade krusen, medan John själf red efter krögaren och
fångade honom med lasson, förrän han hunnit
half-vägs till byn. Så lät han honom trafva bakom sin
häst till camp’en och satte honom i stocken ända till
följande afton. Då förmanade John honom i
uppbyggliga ord, hvarpå han släpptes lös och fick förfoga sig
hem, så godt han det kunde pä sina jämmerligt
styfva ben.
— Det var tisdag afton Dominguez slapp ur
stocken och under resten af veckan lät han inte höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
