Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
usla packet hade dragit ihop hans armar nästan ända
till armbågarna, så axlama voro halft ur led.
Ögonen höll han hela tiden på Bangungee som om han
varit hypnotiserad.
Spriten och minnena hade småningom värmt
Sul-livan upp till den rätta punkten. Hans annars
skrof-ligt hesa röst var klar, orden fogade sig till hvarann
som om han läst, blicken irrade icke, då den mötte
någon annans.
— Ingen enda af oss i fortet trodde ett
ögonblick att pojken var skyldig. För att nu inte alls
tala om den omständigheten att han omöjligt kunnat
komma åt Vallam Bangungee’s bössa utan att bli
upptäckt, så visste vi att han aldrig i lifvet handterat
ett gevär och inte skulle kunnat träffa en vanlig
hus-vägg på tio steg. Men då löjtnanten frågade om det
var han, som skjutit Adar Khan, nickade han och
sade: »jo, sahib, jag, Amra Singh, sköt honom».
— »Hvarför?»
— Pojken var stum, men Bangungee förklarade
att hans dotter nedlåtit sig till kurtis med Amra Singh,
som varit fräck nog att tro sig kunna vinna henne
och därför velat hämnas på tjufvama.
— Amra Singh hade ingenting annat att säga
om förklaringen än att den var sann, och sådan han
såg ut där han stod framför oss, med den smidiga
kroppens bronsgula hud, de granna ögonen och
präktigt, långt biåsvart hår, kunde vi nog tro att flickan
kastat ögonen på honom, om vi också inte trodde
resten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
