Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bärgsborna på halsen, och det var större ansvar än
vi vågade stå för, då vi inte hade någon utsikt att
få vitthen mot den värkliga mördaren.
— Litet före åtta hade byfolket, som fatt bud
att domen skulle falla, samlats i fortet, främst
naturligtvis Vallam Bangungee. Och sedan löjtnanten med
några korta, torra ord, som så att säga klibbade vid
hans läppar, dömt pojken att skjutas, ställde jag upp
mina män på gården.
— Bangungee hade hämtat den vanliga
blodskat-tén, som byn måste betala, då den skyldiga inte
kunde göra det, men mollah’n såg inte ens på
pengarna. Det hör till deras etikett, att hämnd först
skall kräfvas ut, och för att få vara med om den,
sällade han sig till oss, när vi marscherade bort med
pojken, till baksidan af fortet, där domen skulle
värkställas. Byfolket följde efter, främst Bangungee, som
trängde sig så nära han möjligtvis kunde.
— Jag var nog säker på mitt folk och visste att
de skulle skjuta rätt, men höll ändå min laddade
revolver i handen, såsom reglementet fordrar. Det är
för nådeskottet, ifall salvan inte skulle göra
ögonblickligt slag i saken.
— Amra Singh ställdes upp mot muren, och då
tycktes han vilja säga någonting. »Soldat-sahib» . . .
böljade han, men i detsamma var det som om hans
blick stelnat mot någonting bakom mig, och då jag
vände på hufvudet, såg jag Bangungee stå oeh stirra
på pojken. Jag röt åt honom att packa sig undan,
och det gjorde han, men när jag vände mig om igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
