Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förryskningspolitikens utveckling i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla myndigheternas af generalguvernören ifrigt pådrifna
ansträngningar tämligen regelbundet komma prenumeranterna
till handa under de fem följande åren, tills omhvälfningen
på senhösten 1905 gjorde ett sådant organ öfverflödigt.
Senare uppstod en hel litteratur af allehanda skrifter och
böcker, hvilka på samma sätt kringgingo censuren och
utan tvifvel i väsentlig mån bidrogo till att hålla
mot-ståndsandan vid lif. Men till en början verkade
stryp-ningssystemet mot pressen i rätt hög grad nedslående
såsom bevis för att de maktägande voro beslutna att till
hvad pris och med hvilka medel som helst genomdrifva
sin politik.
Nedslående verkade äfven den i anledning af senatens
undfallenhet småningom inträdande splittringen bland
allmänheten. Dittills hade man varit ense om att motstånd
inom lagens gränser borde göras af alla och enhvar, som
uppfordrades att på ett eller annat sätt biträda
förrysknings-politiken. Nu började tveksamhet visa sig inom det parti
de flesta af de kvarstående såväl som af de nyutnämnda
senatsledamöterna tillhörde. Tidigare hade gränsen
mellan partierna i Finland uteslutande bestämts af åsikterna
i frågan huruvida finskt eller svenskt språk skulle
dominera i landet. Så hade finskhetsifrarna splittrats i det
»gammalfinska» och det »ungfinska» partiet, som i frågan
om finska och svenska språkens inbördes ställning nog
i hufvudsak voro ense, men i öfriga stycken närmast att
beteckna såsom konservativa och progressister. Den nya
senatens ogensågligt betydligaste ledamot, Eneberg,
tillhörde det gammalfinska partiet och likaså flertalet af
öfriga senatorer, hvarför ock partiets hufvudorgan inom
pressen, »Uusi Suometar», redan i fråga om
språkmanifestets promulgering visat sig vacklande, ehuru det till
en böljan bestämdt nog uttalat sig emot en sådan åtgärd.
Fram på senhösten 1900 uppträdde så det
gammalfinska partiets erkände höfding, den från senaten
föregående år afgångne Yrjö-Koskinen, i ofvannämnda tidning
med ett »öppet bref till mina vänner», däri han bestämdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
