Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord till läsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunnat förmås att låna — i själfva värket är
långt hårdare arbete än att bära tegel, gräfva
diken, eller snart sagdt hvad annat som hälst.
Dessa utvandrare — och de äro många,
ty de äro legio från alla jordens länder —
komma sig aldrig längre upp i nya världen
än i den gamla. De arbeta aldrig längre, då
nöden någon gång tvingar dem att arbeta, än
tills egandet af en eller annan dollar sätter
dem i stånd att på nytt börja drifva omkring
på jakt efter något lättare göra — eller också
komma de otroligt fort in i vanan att använda
hvar styfver de icke nödtvunget måste utgifva
för annat, på något, som döfvar och bringar
glömska. Och det är om möjligt ändå värre.
Men utvandrare äro de alla och hvar i
sin stad och i sin mån bidraga de till den
mångskiftande brokigheten af utvandrarelifvet
i våra dagars Amerika.
Där kallas de invandrare och till dem
räknas vi alla, vi, som lämnat hemlandets trygga
ankargrund och låtit oss drifva med den
väldiga folkström, hvilken ännu oupphörligt
flyter från öster mot väster, dit bort till landet
på hinsidan hafvet, det land, som för så
ytterst få af oss blifvit ett guldland. Vi ha
alla genomgått samma stunder af rådlöst
öfvervägande, innan vi vågade taga ut det svåra
steget, ha alla i en eller annan egenskap, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
