Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om Finlands genom lagliga akter och urkunder
tydligt uttryckta rätt var som synes alls icke
tal, endast opportunitetshänsyn gjordes
gällande. Grefve Witte ensam talade tämligen
rent ut, i det han med cynisk öppenhet uttryckte
förhoppningen att den blifvande duman, om
den blefve tillräckligt nationalistisk, komme att
lösa den finska frågan,[1] genom att ”gå längre
än monarkerna gjort” — detta till den monark,
som utfärdat statskuppmanifestet af 1899 och
därefter under sex år sanktionerat en räcka af
i alla afseenden lagstridiga åtgärder rörande
Finland! Det var icke litet grefve Witte
hoppades af duman, men utvecklingen har visat att
han dess värre bedömde framtidsutsikterna
riktigt, om ock den nationalistiska duman icke
omedelbart kom till stånd och återupptagandet
af förryskningspolitiken i Finland därför måste
i någon mån uppskjutas.
Att samma anda, som besjälade den illustra
redaktionskonferensen i fråga om Finlands
konstitutionella rättigheter, äfven sväfvade
öfver förhandlingarna rörande affattningen af
de paragrafer, som definierade monarkens
ställning under det utlofvade konstitutionella
statsskicket för Ryssland, kan utan vidare tagas för
gifvet. Åtminstone i Finland betviflades detta
icke, då innehållet af det ofvan citerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
