Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huru revolutionärer uppfostras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om det så endast är tal om polispåbud, såsom
revolutionära, äfven när åtgärderna stå i öppen
strid mot lagar och författningar, tidigare
utfärdade i tsarens eget namn. Tydligast har
detta åskådningssätt i nyare tid uttryckts af
dåvarande inrikesministern Plehve, som år 1904
i ett på sin tid beryktadt bref till utgifvaren
af den engelska tidskriften ”Review of Reviews”
förklarade själfva begreppet själfhärskare
innebära, att själfhärskarens vilja är den enda
lagen, det enda rättesnöret inom hans rike och
hvarken kan bindas af lagar och författningar
eller af andra, tidigare viljeyttringar, utan i
hvarje nu måste vara fullkomligt fri. Plehves
åsikt omfattades icke alldeles allmänt, såsom
bäst visade sig, då en bomb satte punkt för
hans diktatoriska utöfvande af tsarens absoluta
makt, men i dag som är skulle säkert den
yttersta reaktionen, om den öfver hufvud befattade
sig med teoretiska spekulationer, definiera
själfhärskaremakten på samma sätt.
Annars har dock uppfattningen äfven i
Ryssland härutinnan undergått en rätt
betydande modifikation sedan den s. k.
folkrepresentationen, duman, infördes och därmed kritik
och diskussion af regeringen och dess åtgärder
inom vissa gränser nödtvunget blifvit tolererad.
Men detta gäller endast kritik och opposition
inom duman. Ännu tillerkänna de år 1906 af
tsaren ensam utfärdade nya grundlagarna
honom själfhärskaremakt och därför betraktas
allt fortfarande motstånd äfven i ord mot hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
