Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller att jämra sig över att hon var bunden vid det
hårda, klippiga, mörka jordedjupet.
»Sörj icke, du dotter av vinden och djupet!»
hade då månen svarat, full av medlidande. »En
kort tid är du bunden mellan dina stränder, dock
bor i din barm en makt, som löser dig och bryter
dina bojor, när stunden är inne.»
Så talade månen, och de ljuva orden göto sötma
i vågens längtan. Friare och mera fridfullt slog
hon sedan mot stranden. Och se:
Då kom en dag, en afton kom, och åter
såg månen ner från höjderna mot djupet,
kring hennes vita panna lätt sig lindat
det ljusa silvermolnets skira slöja,
och ljusa silvermolnets skira slöja
hon var den i sin längtan lösta vågen,
som fordom ensam uti världen klagat.
Det blev en rätt lång tystnad, sedan Zachris
hade slutat.
»Zachris,» sade Rosalie hastigt, »vem har skrivit
det där? Är det du själv?»
Han försökte neka, men måste snart erkänna
författarskapet. Han hade skrivit ihop stycket nere
i Helsingfors i våras och hade tyckt, att det
passade att läsa just i kväll.
»Det är det vackraste du har skrivit,» sade
Rosalie i bestämd ton.
»Man känner sig så lycklig,» sade en annan
av de unga flickorna. »Man känner sig så viss
om att egentligen höra till där uppe.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
