Bengt Gunnar Ekelöf, svensk diktare, född 1907 i Stockholm, död 1968 i Stockholm.
1966 tilldelad Nordiska rådets litteraturpris
av Filiz Gülkan, 1996 för Projekt Runeberg
Gunnar Ekelöf är utan tvekan en av de största svenska poeterna. Idag är såväl hans lyrik som hans prosa välkänd och älskad av många. Edith Södergran, det ensamma skrivandet, skämtet och spriten följde honom hela livet ut.
Han växte upp i en borgerlig familj som förlorade sin förmögenhet i den ekonomiska krisen 1929 - 1930. Fadern var börsmäklare. Ekelöf fick sin utbildning i orientaliska språk i Uppsala samt London och läste musik i Paris efter att han slutade gymnasiet 1926.
Han publicerade sina arbeten i de på den tiden pionjära tidskrifterna "Spektrum" och "Karavan". Dessutom var han kritiker i dagspressen. Ryktet om att han stängt in sig i sitt hotellrum för att intensivt lyssna på Stravinsky spred sig när han levde sitt bohemiska liv i unga år i Paris.
Han är en unik länk mellan den gamla och nya generationen inom svensk lyrik och blev uppskattad av båda. I början av sitt författarskap var han djupt påverkad av de franska surrealisterna, men efteråt utvecklade han sin egen poesi och skapade en dialektik av naturromantik som är riktad till människan.
Hans "Vad som är botten hos dig är botten också i andra" blev tröstande ord för dem som kände sig vilsegångna i det politiska och religiösa livet. Hans program är i grunden detsamma som Prousts och Joyces. Det är det elementärt mänskliga som förenar människorna på jorden; ideerna, politiken och religionerna skiljer dem åt och föder hat och våld.
Ekelöf förblev en outsider i hela sitt liv eftersom han älskade människan så mycket. Han hatade det borgerliga livet och samhället trots att han hade sina rötter i den borgerliga kulturen. För honom fanns blott dikten. Han blev aldrig politiskt engagerad förutom en gång då han tände på en politisk ide. Det var när amerikanen Gary Davis i Paris brände sitt amerikanska pass och förklarade sig som världsmedborgare.
Han skrev en antologi som hette "Från Baudelaire till surrealism", som blev en bibel för de unga litteraturälskarna. Han blev invald i svenska akademien 1958, stol 18 (se Projekt Runebergs Tema Svenska Akademien). Det påstås emellertid att han satte sin fot i akademins salonger endast en gång, och då som ordentligt berusad.
Hans världsproblematik grundar sig på undersökningen av "Sanningen". Enligt honom var poesin ett verktyg, som utvidgar medvetandets gränser. Många gånger reste han till östra Medelhavet, där han kände sig "rent kulturellt hemma". I hans lyrik kan man hitta djupa spår av hans resor till Italien, Grekland och Turkiet. Antikens tankebanor roade och passade honom så mycket att man kan påstå att hans utanförskap gällde de sista tvåtusen åren.
Hans författarskap omfattade mer än tjugo böcker. Hans första bok "Sent på jorden" (1932) är påverkad av surrealisternas teknik. Ekelöfs kluvenhet mellan mysticism och rationalism är uppenbar i hans senare verk , nämligen "Färjesång" (1941) och "Non Serviam" (1945).
"En Mölna-Elegi" publicerades i olika versioner under 40-talet och blev mittpelaren i hans poesi. Verket började ta form i Ekelöfs tankar en sommardag 1940 nar han befann sig i Mölna hamn. Innehallet består av oändliga bilder där historien och hans minnen genomtränger och korsar varandra. "Strountes" (1955) är ett fragmentariskt verk av hans prosa och poesi.
De sista tio åren av sitt liv arbetade Ekelöf på en trilogi. Böckerna i trilogin heter "Diwan över Fursten av Emgion" (1965), "Sagan om Fatumeh" (1966) och "Vägvisare till underjorden" (1967). I trilogin kan man klart se hans sökande efter viljan att förstå och förena det västerländska och det österländska.
Find other Nordic Authors named Ekelöf,
others born in 1907
or deceased in 1968.
Look for more information in
Det Kgl. Bibliotek,
Google (search,
book search),
Hathi Trust,
Internet Archive,
Kansalliskirjasto (catalog,
digi,
metadata),
Kungl. biblioteket (Libris,
tidningar),
Nasjonalbiblioteket (aviser,
bøker,
Oria,
tidsskrifter),
Project Gutenberg,
Yahoo.