av Ritha Karlsson, Ädelfors folkhögskola, Garvaren, Ljungby, 2002
Jag har valt att skriva om Bernhard Nordh för jag har läst många av hans böcker. Jag tycker att han är intressant och en givande författare.
För fem år sedan fick jag Boken om Bernhard Nord, skriven av Matts Heijbel. Sedan jag läst hans levnadsskildring blev mitt intresse för honom ännu större. Jag förstod att han själv hade upplevt mycket av det han skrev om, och därför blev boken så levande.
Bernhard Nordh föddes den 19 april år 1900 på en gård i Björklinge. Bernhards mor Selma Bolin arbetade som piga på en gård i Björklinge. Bondens son Johan Olsson var far till barnet. Han erkände faderskapet men bonden och bondens hustru accepterade inte pigan Selma Bolin som svärdotter. I slankveckan när pigor och drängar skrev nya kontrakt blev Selma uppsagd. Sedermera fick Bernhard bo hos sina morföräldrar.
Uppväxt - Bernhard flyttade hem 1907 till mammans nya familj. Bernhard började i första klass i skolan och fick ofta ta hand om småsyskonen när styvfadern arbetade och modern utförde statarkvinnans mjölkningsplikt. Den sorglösa barndomen var slut för Bernhard.
Det var en stor omställning för sjuåringen som tidigare hade varit morföräldrarnas ögonsten.
Ibland fick Bernhard stanna hemma från skolan för att hjälpa till på grevens gods. Barnarbete förekom allmänt i statarsverige. Gårdarna var beroende av den billiga barnarbetarkraften. Något val hade inte barnen.
Arbeten - Bernhard fick hoppa över en klass i skolan. Efter fem skolår var han klar med skolplikten. När han var tolv år gammal fick han hjälpa sin morfar som hade hand om postgiggen.
Bernhards första riktiga jobb var på ett gjuteri i Tierp. Som 14-åring räknades man som full arbetskarl. Timlönen var 12 öre.
Våren 1916 arbetade han vid ett sågverk i Strömsberg. Bernhard var bara 16 år men sa att han var 18 år, för han ville ha vuxna arbetsuppgifter. Bernhard fick kontakt med rallarna i bygden. Efter ett tag blev han själv rallare vid järnvägen. Bernhard fick kontakt med Albin Höglund som blev som en far för honom. Genom Albin fick Bernhard kontakt med litteratur som berörde arbetarna och arbetarklassens villkor. Hans världsbild förändrades och han började bli politiskt medveten. Han blev medveten om orsaken till den fattigdom han hade fått växa upp i. Samhället var uppbyggt på kapitalisternas villkor. Kvinnorna hade ingen rösträtt och en stor del av den manliga befolkningen ansågs inte heller ha förstånd att gå till valurnorna. Det fanns två fackföreningsrörelser, LO och syndikalistiska (SAC). Det var syndikalismens idéer som tilltalade Bernhard mest.
Sommaren 1917 fick Bernhard Nordh arbete som rallare vid Österby Bruk. I arbetarbarackerna spred han syndikalismens idéer, som fanns i vänstertidningen och syndikalistens tidning, Stormklockan och Brand.
Strejk - Nu beslöt syndikalisterna att den svenska revolutionen skulle sättas igång. Åtta timmars arbetsdag skulle införas genom direkt aktion. Den 1 mars 1918 lades Sveriges syndikalistiska anläggningsarbetare ned arbetet efter åtta timmar. Bernhard Nordh var en av dem. I Österby Bruk avskedades omedelbart en tredjedel av arbetarna. De hotades dessutom med vräkning från brukets mark från den 11 mars. Arbetarnas krav var:
8 timmars arbetsdag
1,25 kronor i timmen
50% högre ackord
3 kronor per dag i sjuk- och olycksförsäkring
Fri läkare och medicin
Brukets ledning sa nej. Alla syndikalistiska arbetare skulle hädanefter nekas arbete på bruket. De blev svartlistade och fick inget jobb på bruket.
Dräng i Tierp - Sommaren 1918 anställdes Bernhard som bonddräng hos en bonde i Tierp. Han arbetade där tills slutet av augusti. Bernhard bodde nu hos sin morfar i Lunda. På kvällarna läste han korrespondenskurser.
Resor till Norrland - Bernhard ville arbeta som rallare igen. Han visste att denna resa var ett gränsmärke i hans liv. Fick han inte jobb skulle han svälta om två veckor. När Bernhard kom till kraftverksbygget låg allt arbete nere. 52 man av 60 var sjuka i spanskan. Han fick rycka in som sjukvårdare och likbärare. Bernhard fick ta hand om de dödas tillhörigheter. Det gällde att hitta en adress så att de anhöriga fick dödsbudet och den dödes ägodelar. Nordh ville lämna kraftverksbygget men han kunde inte lämna de sjuka i sticket. Det var bara att stiga upp och börja jobba. Arbetsuppgifterna bestod i matlagning, ett ständigt passande på de sjuka, tvätta och svepa de döda. Efter ett par veckor släppte sjukan sitt grepp om kraftverksbygget. 12 man dog. Nordh fick besked att han inte kunde få arbete på kraftverksbygget. Eftersom han inte var anställd fick han inte heller någon lön för utfört arbete. Rallarna ordnade då en insamling. Hela 530 kronor fick han av kraftverksarbetarna.
Bernhard reste till Östersund och sökte arbete och fick jobb som potatisplockare.
Författarskapets början - Bernhard hade många strängar på sin lyra när det gällde arbeten. Det sista arbete han hade innan han blev författare var att bryta torv. Han skadade sin arm på mossen. När Bernhard gick med armen bruten började han skriva små berättelser. 1926 publicerades hans första novell i veckotidningen Vårt hem.
Han skrev 369 noveller som publicerades i elva olika tidningar. Några av Nordhs noveller publicerades utomlands. Han skrev 28 böcker. Böckerna blev översatta till sju främmande språk och flera av hans böcker filmades.
Romanen utspelas i 30-talets Sverige.
En ung föräldralös kvinna, Elna, äger en stor gård. Vårbruket ska börja och hon har ingen dräng. Hon har dessutom lånat pengar av grannen, som är ute efter hennes gård. Hon ringer till arbetsförmedlingen och får en dräng. Allan anländer till gården och blir ett stort stöd för Elna. Det är inte bara grödorna som spirar, utan också kärleken mellan Allan och Elna. Det är mycket dramatik innan de får varandra.
När jag gick i högstadiet var jag sjuk en längre tid. Då läste jag för första gången en bok av Bernhard Nordh. Mamma hade flera böcker i FiB:s (Folket i Bild) bokserie.
Jag tyckte om Bernhard Nordh därför att han var jordnära, han skrev lättfattat och medryckande. Han hade kärlek till jorden i alla sina böcker. Den manliga huvudpersonen i böckerna var stark, stor och trygg. Dessutom var det alltid en kärlekshistoria mellan kvinnan och mannen. De missförstod varandra i början, men på slutet fick de alltid varandra.
Nu fyrtio år senare tycker jag fortfarande att hans böcker är fängslande.
Det har varit intressant att läsa och skriva om Bernhard Nordh. Jag tycker att han är en fantastisk människa som har lyckats i sitt författarskap trots sin fattiga bakgrund.
Find other Nordic Authors named Nordh,
others born in 1900
or deceased in 1972.
Look for more information in
Det Kgl. Bibliotek,
Google (search,
book search),
Hathi Trust,
Internet Archive,
Kansalliskirjasto (catalog,
digi,
metadata),
Kungl. biblioteket (Libris,
tidningar),
Nasjonalbiblioteket (aviser,
bøker,
Oria,
tidsskrifter),
Project Gutenberg,
Yahoo.