Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hcb. Skönlitteratur: nysvensk (med finsk-svensk).
Alexanderson, C[arl] Olof. Den sjungande sanden. Sv. andelsf. 1924.
101 s. 3:25.
Författaren är av den moderna typ, som rest runt i en orolig värld och känner individer
och öden ur de skildaste folk. Han ser även filosofiskt på det, han möter. De små
historierna äro till största delen ännu lätt gods, men det finnes några stycken, icke minst
titelnovellen, som kunna lova något djupare. F. V.
Alving, Fanny, Halvdager och helljus. A. & W. 1924. 165 s. 4:50.
Fru A. har en förkärlek för det kuriösa, vilken i denna boks »halvdager»-novellistik
yttrar sig som en del icke oävna spökhistorier. De torde väga något mer än de stycken, som
åsyftas med namnet »helljus» och som äro verklighetsskisser på vanligt sätt. Fru A. hör i sin
genre till de författarinnor man räknar med, och även denna lilla bok kan anbefallas åt
biblioteken. F. V.
Blomberg, Erik. Visor. A. B. 1924. 85 s. 3:75.
Små innerliga visor med en stilla ljus underton av glädje över hemlycka, föräldralycka.
Senare hälften är en rad utmärkta översättningar från engelska lyriker: Herrick, Burns m. fl. —
Hör till den lyrik man nog kan få folk att läsa, vilket ej är fallet med all sådan. M. F.
Bredberg, Ernst C:son. Landsvägsvers. Sv. andelsf. 1924. 157 s. 4:50.
Man kan ju med »landsvägsvers» mena åtskilligt; åsyftar förf. därmed uttrycken för något
hemlöst, rolöst hos en irrande vagant, så förtjäna dessa poem knappast benämningen. De äro
snarare små lyriska kåserier från diktarens strövtåg till skilda turistorter och, även om ej
obetydliga, kvarlämna de dock knappast något av den gripenhet all stor konst skänker. M. F.
Jändel, Ragnar. Den trånga porten. En utvecklingshistoria. Tiden 1924.
240 s. 5:75.
En värdefull bok skildrande en ung proletärpoets samling och fördjupning inat; hur han
från studiet av andra personer, karakteriserade i hans dikter med slagord och fraser, alltmer
gripes av det »ena, nödvändiga», mödan att finna sig själv. Och harmoni, frid med sin själ
vinner han blott genom att gå genom »den trånga porten». Boken är på sitt sätt en uppgörelse
med den naturvetenskapligt färgade radikalism, som bedömer varje idés livsvärde efter dess
nyttighet för det drömda framtidssamhället. Den kan livligt rekommenderas ej minst åt vuxen,
tänkande och kämpande ungdom. M. F.
Krusenstjerna, Agnes von. Tonys läroår. Episoder ur en ungdom. A. B.
1924. 401 s. 9:50.
Fortsätter författarinnans tidigare framställningar av flickan Tony (Bibl.-bl. 1924 s. 199)
den ömtåliga, erotiskt överkänsliga, icke så litet belastade telningen av en gammal släkt.
Skildringen visar ärligt, hur karaktärslöst hjältinnan bestämmes av sina tillfälliga intryck och hur hon
ej är att lita på från den ena dagen till den andra, fastän hon i allo åtnjuter förf:s sympati
som en vacker oansvarig blomma. Stilen är bättre än i de flesta romaner, men något
innestängt och stillastående över boken släppar intresset, och åt en större publik kan den knappt
rekommenderas. F. V.
Lundh, Paul. Med valkig näve. [Dikter.] Tiden 1924. 110 s. 3:25.
Romantisk vildmarkspoesi med det nu sa modärna lovprisandet av obygden, av jordarbetet
med alla dess tillbehör: ibland blir det nästan -folkloristik. Ett gott stycke över det andra
höjer sig cykeln »fiskarfolket», vars enkla tongångar och hela gestaltning påminner om
Runeberg. M. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
