Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Februari. N:r 2
- Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ja, gärna det. Man snuddar i flykten vid
sägen och saga, vid antik fabel och klassiskt
porträtt, vid satir och legend, vid dårdikt och
naturlyrik — kort sagt vid många av
mänsklighetens olika diktformer och åldriga teman.
Ibland händer det nog författaren att snurran
snurrar för fort och att han tappar sina
guldkorn. Dock, det blänker ofta till och man har
roligt. Om "den tjocke" heter det i tydan med
samma namn: "Han vägde elva kilo när han
föddes och höll på att bli förväxlad med degen
till dopkalaset." Uppfattningen närmar sig
ibland antiintellektualism men går inte över
gränsen; där finns ett förnuft som styr och en
välgörande antikbildning. Ett av de få styckena
i dämpad mollton är "Tomhetens ring", en
saga om människor "utan sällskap och — utan
ensamhet", tomma människor, vilkas ihålighet
suger sig fast vid allt och alla. Tänkvärd är
också "Midsommarnatten" med dess fina
målning av dansens lätta hedniska glädje vid
strängarnas klang. Men bredvid står fan och
sörjer, skriver författaren, han hatar den
himlaborna glädjen: "bara en enda ilning av alltför
stor glädje som skär genom flickans själ" visar
den svartes framfart... Men, här jag frågat
mig, den varnande il du förnimmer så fort du
har det en smula alltför "bra", stammar den
också från mörkrets makter? Är det inte
snarare din daimon, din ängel som vill rädda dig
från livlöshet och torka? Nåja, det är kanske
en annan tyda.
Det trevliga med Arne Hirdmans tydor
består annars till en del däri att man varken
behöver rynka pannan i djupa veck eller spänna
sig hårt för att ge tydorna deras verkligt
tydliga uttydning. De bevarar infallets friskhet,
"kommer som Løvet om Vaaren, kommer som
Smilet og Taaren".
Margit Abenius
RYSKT
Fjodor Dostojevskij: Dubbelgångaren. Tiden
1947. 2:65.
Vladimir Korolenko: Makars dröm och
andra noveller. Tiden 1947. 2:65.
Leonid Leonov: Gräshopporna. Tiden 1947.
2:65.
Sven N. Storck: Några moderna ryska
författare. Norstedts 1947. 5:75.
Tre nya volymer i den av Nils Åke Nilsson
redigerade värdefulla serien av ryska klassiker
som utges av Tidens förlag förmedlar
bekantskapen med ett till vårt språk inte tidigare
översatt verk av Dostojevskij, med en samling
noveller av den gedigne berättaren Vladimir
Korolenko och med några berättelser av Leonid
Leonov, en av förgrundsgestalterna i den
sovjetryska skönlitteraturen.
Fastän berättelsen "Dubbelgångaren" tillhör
Fjodor Dostojevskijs ungdomsperiod — den
utkom 1846, ett år efter diktarens entusiastiskt
mottagna debutarbete "Arma människor" — är
den ett verk, som helt är präglat av hans
psykologiska genialitet. Hans djupa
människokunskap, hans enastående förmåga att genomlysa
människosjälens mörkaste vinklar och vrår
firar redan här triumfer. I "Arma människor"
hade Dostojevskij skildrat en fattig och hunsad
tjänstemans förnedring; i "Dubbelgångaren"
har han sökt sig till samma motivkrets; men
denna gång visar han hur en människa, som
är en liten kugge i den stora tsarryska
byråkratiska apparaten, ansättes av tvivel på sin
egen realitet och undergår en
personlighetsklyvning. Med kuslig åskådlighet skildras
denna dystra process. Titulärrådet Jakov
Petrovitj Goljadkin vaknar en morgon i sitt rum,
där allt är honom välbekant — interiören
skildras med en nästan pedantisk realism —
men där hans eget jag börjar förefalla honom
främmande och drömlikt. Hur hans vansinne
tar överhand, hur han projicierar sitt jag på
en "dubbelgångare", hur sönderfallets ångest
och förföljelsemanin till slut får honom helt
i sina klor skildras med en ohygglig,
mardrömslik konst som inte ett ögonblick upphör
att djupt fascinera. Denna suveräna studie
i personlighetens upplösning är så
djupborrande och blottlägger så komplicerade inre
förlopp, att man förstår den dåtida ryska
kritikens förvirring inför detta verk. Först den
moderna tiden har rätt kunnat uppskatta
betydelsen av en så skarpsynt psykologisk studie
som denna. "Dubbelgångaren" har, som Nils
Åke Nilsson påpekar i sitt förord till volymen,
blivit en fyndgruva för psykoanalytikerna. Den
är skriven för hundra år sen — men den är
av lika levande aktualitet som t. ex. Kafkas
romaner.
Vladimir Korolenko utgör en ganska
egendomlig kontrast till de flesta av sin samtids
tongivande författare, som var fångna i sekelslutets
pessimism och speglade stagnationen i det ryska
samhällslivet vid denna tid. Hans ungdom var
den radikale, fattige bondestudentens; under
långa tider fick han pröva på den politiske
fångens tillvaro, men han var utrustad med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:59:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1948/0153.html
