Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stenkult ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1529
Stenkult—Stenografi
1530
material vid framställning av de
mest skilda produkter, ss.
brännoljor, isolerings-, spräng- och
färgämnen (se Färgämnen),
desinfektionsmedel och medicinska
preparat.
Stenkult, dyrkan 1.
helighållande av vissa stenar, är vida
spridd. S. gäller ovanligt formade
1. färgade stenar, ej minst
meteorstenarna. Mindre stenar (av
egendomlig form etc.) bäras ss.
amuletter 1. tjänstgöra ss. fetiseher.
Större stenar helgas 1. offer
frambäras åt den i dem boende
makten genom stenens smörjande med
olja, fett 1. offerblod (om en ännu
kvarvarande rest av detta bruk
se Älvkvarnar).
Stenkumla, socken i Gotl. L,
jämte Väster hej de, Träkumla,
Vall, Hogrän och Atlingbo
pastorat i Visby stift. 435 inv. -—
Kyrkan uppförd vid 1200-t:s slut.
Stenkvista, socken i
Södermani. 1., jämte Ärla pastorat i
Strängnäs stift. 1,195 inv.
Stenkyrka. 1. Socken i Gotl. 1.,
jämte Tingstäde, Martebo och
Lummelunda pastorat i Visby
stift. 750 inv. — Kyrkan (se ill.
till Gotland sp. 1405), en av
de ståtligaste på Gotlands
landsbygd, invigdes 1255, det mäktiga,
galleriförsedda tornet
färdigbyggdes pä 1290-t. Från S. finnes i
Gotlands fornsal en av de
märkligaste gotländska bildstenarna (jfr
Gotland sp. 1404), på vilken i
sträng stilisering framställes ett
rikt bemannat vikingaskepp (se
ill. till Svensk konst). — 2.
Socken i Göteb. 1., jämte Klövedal
och Valla pastorat i Göteborgs
stift. I S. ligga Skärhamns och en
del av Blekets
municipalsamhäl-len. 4,085 inv.
Stenkärna, se Fossil.
Stenläggning, se Gata sp.
1110 f.
Stenman, Gösta, f. 1888,
finländsk konsthandlare och
konstsamlare, startade 1913 i
Helsingfors en konstsalong, som
utvecklats till en av de främsta i Norden
(Stenmans konstpalats). Han har
särskilt understött den unga
finländska konsten, främst Sallinen.
Stennöt, Sten nötspalm,
se Elfen benspalm er.
Ste’no, Nicolaus 1. Niels
S t e e n s e n, f. 1638, d. 1686,
dansk naturforskare, katolsk
titulärbiskop i Hannover och
apostolisk vikarie för n.
Tyskland. S. studerade medicin
i Köpenhamn, Amsterdam och
Leiden och ägnade sig
sedermera åt anatomiska studier i
Padua och Florens. S. upptäckte
bl. a. öronspott- och
tårkörtlarnas utförsgångar samt studerade
bl. a. hjärtats och hjärnans
byggnad. Mest bekant är dock S. ss.
paleontologins grundläggare. S.
visade, att de vid Florens talrikt
förekommande s. k. stentungorna
voro fossila hajtänder och
utförde de första mera systematiska
studierna av jordavlagringarna
och deras fossil. Jfr Kristallo
-g r a f i.
Stenobatisk, St en of o’t i sk,
S t e n o h a 1 i’ n, se E u r y t o p.
Stenograf i’ (av grek. steno’s,
trång, och gra’fein, skriva),
kortskrift, snabbskrift,
en på särskilda tecken grundad
skrift, som avser att möjliggöra
ett ordagrant återgivande av det
talade ordet (”att skriva så fort,
som man talar”). Redan från
300-t. f. Kr. kan man i Grekland
spåra försök till en snabbskrift.
På 50-t. f. Kr. utarbetade i Rom
Ciceros frigivne slav Tiro en S.,
ett system av sigler (se d. o.).
”Tiros noter” kommo sedan
under hela antiken till
användning i Västerlandet såväl i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
