- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VII, årgång 1868 /
10

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adriatiska Hafvets östra kusttrakter - Isblommorna. En gammal magisters historia, af Onkel Adam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vallarne, som i belvederena gifva sköna utsigter
öfver hafvet och de midt emot liggande öarne, till
en offentlig trädgård, som nu utgör zaratinarnes
mest omtyckta förlustelseplats; också erhöll Zara
den förmånen att framgent, såsom under Venedigs
välde, förblifva Dalmatiens hufvudstad och säte
för provinsens högsta andliga och verldsliga
embetsmyndigheter.

Likväl är Zara hvarken genom sin storlek och
invånareantal (9000 själar), eller genom sin handel,
hvilken inskränker sig till den der tillverkade
berömda marachino’n och andra rosoglio’s, af samma
betydenhet som Spalato, hvilken stad räknar öfver
12,000 invånare och tjenar som hufvudstapel-plats
för den kommerciella rörelsen emellan Triest och de
turko-slaviska länderna.

Med sitt halfmånformiga läge i bakgrunden af
en bugt utbreder sig Spalato tillika med sina
förstäder ifrån foten af Margliano eller Marian,
som skiljer Solona-viken från Bragga-kanalen, ända
till den så kallade Bottinellen, en långt i hafvet
utskjutande landtunga, som med den midt emot liggande
San Stephano-udden bildar den visserligen rymliga,
men osäkra hamnen.

Staden består af den egentliga eller gamla staden,
som innesluter det palats, hvaraf den erhöll sitt
namn, af den nya, som utbreder sig vester ut ifrån den
gamla, samt de fyra förstäderna, hvilka rundt omkring
innesluta den gamla och nya staden. Gatorna äro trånga
och krokiga, men belagda med qvadersten; torgen, utom
piazza de Signori, hvarest fordom den venetianska
conte’ns palats höjde sig, och piazza del Tempio,
hvarvid biskopens*palats är beläget, äro visserligen
belagda med qvadersten, men ganska små. Husen äro
byggda af sten, i allmänhet regelmessigt och i
gamla staden så mycket som möjligt med användning
af palatsets murar eller den trånga platsen, dessa
lemna öfrigt.

Icke långt ifrån Spalato ligger på en brant höjd
bergfästet Clissa, som fordom spelade en vigtig
roll i turkiska krigens historia och ännu njuter ett
välförtjent anseende för den oförlikneliga utsigt,
man derifrån har öfver hafvet. Det beherrskar den
från Spalato till Herzegovina ledande vägen.

Emellan Spalato och Zara ligger Sebenico, slawernas
Si-banik. Denna stad, en af de mest pittoreska platser
i hela Dalmatien, stiger omedelbart från hafvet i
amfiteatralisk form uppför en brant bergssluttning,
så att den endast har tvenne jemna räta gator och de
oflesta smågatorna äro sins emellan förenade genom
trappor. Åt landsidan till stå ännu de gamla murarne,
som fordom skyddade staden, och de trenne skansar:
S. Anna, S. Giovanni och Baron, hvilka beherrska
den, hafva på sednare tiden åter blifvit satta i
försvarstillstånd. På hvar sin sida om den egentliga
staden ligga de båda förstäderna, af hvilka den
mot landsidan belägna är mycket större än sjelfva
staden. I närheten reser sig det kala och höga Monte
Tar-taro, som bär det efter det samma benämda eldiga
vinet, och hvars namn härstammar från tartarerna
eller mongolerna, som år 1242 förföljde konung Bela
II af Ungern till Dalmatien, och öfverallt i trakten
varseblifver man kullar, hvilka resa sig, om än icke
så höga, åtminstone lika kala som Tartaro. Blott i den
mot landsidan belägna förstaden finnas trädgårdar,
och promenadplatsen, som der utbreder sig framför
den lilla och prydliga, åt Madonna del Borgo helgade
kyrkan, är beväxt med skuggrika träd.

Sebenico’s hamn är vidsträckt, men skyddad. Han bildas
af Sebenico-kanalen, hvilken, mera liknande en flod
än en hafsvik, omgifver hela vestra sidan af staden
och genom ett half annan miglie långt och nära 1000
fot bredt sund, den på båda* sidor af nakna klippor
inneslutna S. Antonio-kanalen,

står i förbindelse med öppna hafvet. Vid dess utlopp
ligger S. Nicolos kastell på en omsorgsfullt bearbetad
scoglio, hvilken blott på sydsidan genom en smal
landttunga sammanhänger med fastlandet. – Vester
om staden upptager Sebenico-kanalen Kerka, hvilken
flod upprinner vid Knin, bildar flera vattenfall,
af hvilka det sista vid Scardona, Skradinski slap,
är det skönaste i Europa, och, innan den uppnår sin
mynning, genomflyter sjön Prokljan, som har salt
vatten, ebb och flod samt förträfflig fisk.

Öfver hufvud taget är fiskfångsten vid de dalmatiska
vattnens många bugter, kanaler och öar utomordentligt
gifvande, men till följd af brist på så väl
kapital som företagsamhet bedrifves den icke med
samma fördel, som i andra europeiska länder. Blott
sardellfångsten drifves i stor skala, och man räknar
18 särskilta platser, der denna sysselsättning tjenar
som modernäring, ehuru alla dalmatiska sardeller
vanligen benämnas »di Lissa» (från Lissa), emedan
invånarne i Comissa på Lissa anses för de skickligaste
fiskrarne. Äfven ål fångas i massa, synnerligast uti
sumparne i Narenta, Dalmatiens största flod, hvilken
vid Melkovich träder ut ur det turkiska gebitet in i
det österriska och från bergstrakten åt slättlandet,
som han bred och jemn genomflyter, för att genom
flera mynningar utgjuta sig i Narenta-kanalen. Då
i Dalmatien fisket, såsom Jagten, är fullkomligt
fritt, så tjenar det som tidsfördrif åt stadsbor
och egendomsherrar, och särskilt de större fiskarne,
hvilka spetsas på harpuner, fångas af hvem som helst,
som har lust dertill. Likaså står svampfångsten fri
för hvar och en, och endast korallfisket är förpaktadt
till befolkningen på en af de större öarne bland
de så kallade Sebenicos scoglier, hvilka utanför
Sebenico-kanalen bilda en grupp af 60 klippöar, som
dels användas till bete, dels på sina kuster lemna
en rik afkastning af svampar och koraller.

Liksom i närheten af Sebenico ligga utefter hela
dalmatiska kustlandet talrika öar och klippor, hvilka,
än större, än mindre, än enstaka, än i grupper, alla
skrofliga och vilda, äro genom mer eller mindre breda
kanaler skilda från hvarandra och från kusten.

Sjelfva fastlandet är, liksom öarne, i alla riktningar
genomkorsadt af berg, hvilka, till form och benämning
olikartade, men alltid branta och kala, än högre,
än lägre, än uppstigande närmare intill, än fjermare
ifrån hafvet, bilda blott få fruktbara dalar. Slätter
anträffas endast här och der vid kusten, på de större
öarne eller i det inre af landet vid floderna.

Icke heller är landet rikt på segelbara floder,
ty utom Narenta och Kerka kunna endast Cetina och
Zermagna betecknas såsom sådana. Sjöarna äro med
undantag af Wrana mellan Zara och Scardona för det
mesta periodiska, i det de under sommaren torka ut,
men på senhösten åter fyllas med vatten.

Klimatet är mycket varmare, än Dalmatiens geografiska
läge gifver anledning att vänta. Somliga år förgå,
utan att man får se någon snö vid kusten, och blott
sällan faller termometern under fryspunkten, då
deremot hettan under sommaren vanligen hela månader
igenom uppnår 32° C. i skuggan, och från Maj eller
Juni, då det vackra vädret börjar, ända till September
faller nästan aldrig en droppe regn. Derföre är
också vegetationen vida mera sydländsk, än i andra
länder under samma breddgrad; vid Spalato finner man
vildt växande orleandrar och på ön Lesina träffar man
plantor och träd, hvilka eljest pläga trifvas först på
Sicilien. Men så snart man har kustbergen bakom sig
och reser inåt landet, då försvinna olje-, mandel- och
fikonträden, och man beträder sädesväxternas,
ängarnes, fruktträdens och skogens region.



Isblommorna.

En gammal magisters historia, af Onkel Adam.

Det var då en stående qvickhet bland stadens
skolpojkar, att i Sjögrens lexikon söka upp någonting
roligt, Detta hade sig ej så alldeles i lätt; men fyndet var
derföre desto mera dyrbart, såsom till exempel att
salacaccabia betydde »salt mat, kokad i potta»,
med flere dylika öfversättningar, som återfinnas i
Håkan Sjögrens Lexikon manuale.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:25:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1868/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free