Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 34. Den 21 Maj 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA RETZIUS, f. hierta.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
När den svenska kvinnans historia en gång skall
skrifvas, kommer den kvinna, hvars drag i dag
återgifvas på vår första sida, att med obestridd
rätt intaga en af de första och främsta platserna på
dess blad.
Anna Vilhelmina Hierta-Retzius är född i
Stockholm den 24 augusti 1841, dotter till den moderna
svenska tidningspressens fader, den framstående
liberale politikern Lars Johan Hierta och hans maka
Vilhelmina Fröding. I likhet med så många andra
framstående kvinnor deltog hon, efter att ha undfått
sedvanlig skolbildning, åren 1859 —61 i den af lektor P. A.
Siljeström och frih. A. Fock ledda "Lärokursen för
fruntimmer", där undervisning meddelades i
matematik, fysik, fysiologi, botanik och annat, som eljest
på den tiden ansågs ligga utanför kvinnobildningens
råmärken. Det är ur denna "Lärokurs för
fruntimmer", Högre lärarinneseminariet utvecklat sig. Den
unga Anna Hierta gjorde därvid sin första kända
insats i det offentliga lifvet: det var hon och
hennes systrar, hvilka lörfattade den motion om
seminariets inrättande, hvilken af L. J. Hierta frambars
vid 1859 - 60 års riksdag och genast vann bifall af
alla fyra stånden.
Därmed är angifvet ett af de områden, som
skulle framiör andra fängsla Anna Hiertas intresse:
undervisningens. Redan 1864 stiftade hon en skola,
som under namn af "Torsdagsskolan" vände sig till
kvinnor ur den tjänande klassen samt flickor, hvilka
afgått ur folkskolan, och i hvilken undervisning
meddelades i räkning, skrifning, historia och geografi,
bl. a. af fröken Hierta själf, som var skolans
föreståndarinna. Hon öfverskattade emellertid icke
värdet af skolan som sådan eller af den intellektuella
utbildningen. Till skolan knöts ett lånebibliotek,
hvars låneverksamhet hon själf omhänderhade, och
en sparkasserörelse, i hvilken lärjungarne
uppmuntrades till sparsamhet genom frikostiga räntesatser.
Hon ville, att den intellektuella utbildningen endast
skulle vara ett hjälpmedel till vinnande af oberoende
genom arbete och sparsamhet.
Fröken Hierta var vidare en af de första svenskar,
som besökte Grundtvig och de danska
folkhögskolorna, om hvilka hon i utländska blad och tidskrifter
skref flera afhandlingar och i British association for
social science år 1872 höll ett föredrag, som torde
ha gifvit John Ruskin impulsen till hans besök i
Danmark för att studera dessa skolor.
Vidare tog hon en viktig del i stiftandet af
"Stockholms läsesalong" och i åstadkommandet
1876 af Palmgrenska samskolan, hvilken väsentligt
banat väg för den tre årtionden senare äfven af
staten accepterade samskoleidéns framgång i Sverige
och Finland och som genom införande af
slöjdundervisning blef en föregångare för de nu sà
allmänna sträfvandena att förbinda handens och
hufvudets utbildning — som man finner sålunda en
gammal svensk tanke. Från Grundtvig upptogs i
denna S’<oIa den unisona sången som ett
betydelsefullt fosTingsmedel.
Sina största förtjänster om den kvinnliga
undervisningen har emellertid Anna Hierta-Retzius — 1876
hade hon ingått äktenskap med den berömde
histolo-gen och antropologen prof. G. Retzius — inlagt genom
sin verksamhet för införandet af skolkök i våra
folkskolor och meddelandet af undervisning i
matlagning åt arbetareklassens döttrar. Numera är det
allmänt och äfven af statsmakterna erkändt, att detta
rent af är en hufvudsak, därest det skall blifva
möjligt att under vårt samhälles tilltagande
industrialisering bevara var folkhälsa och ett sundt familjelif
i de breda lagren. Då fru Retzius 1882 med under-
stöd från stiftelsen "Lars Hiertas minne" började
förverkligandet af denna stora tanke, var det ännu
icke så. Då fick man t. o. m. höra sådana
absurdi-teter som att "folkets barn vore för goda att lära
sig att laga mat" och fru Retzius utsattes ömsom
för hån och klander. Men hon förtröttades
lyckligtvis icke och bröt udden af den "demokratiska"
kritiken genom att, under dåvarande
ecklesiastikministern Gunnar Wennerbergs sympatiska medverkan,
på sin bekostnad upprätta em matlagningsskola vid
Högre lärarinneseminariet, där allt sedan dess
undervisning i huslig ekonomi meddelats vid en särskild
anstalt och lärarinnor utbildats i detta ämne såväl
för de högre flickskolorna som för folkskolan.
Hand i hand med detta sträfvande gick hennes
verksamhet för den kvinnliga slöjdundervisningens
reformering. I stället för på grannlåtsarbeten,
spetsar och dylikt, borde hufvudvikten läggas på sådana
färdigheter, hvilka kunde bli af verkligt praktisk
betydelse i synnerhet för den blifvande husmodern.
Det var på "hennes förslag och med understöd från
stiftelsen "Lars Hiertas minne", som fröken Hulda
Lundin 1881 utsändes att i utlandet studera modern
handarbetsundervisning, hvilken resa lände till en
välsignelsebringande reform i ofvannämda stycke
icke blott i hufvudstadens, utan efter hand i hela
landets folkskolor.
Det sista kvartseklet har arbetsstugurörelsen kräft
lejonparten af hennes varma intresse. Den 26
januari 1887 öppnades inom Adolf Fredriks församling
den första arbetsstugan i hufvudstaden och dagen
därpå kunde Katarina arbetsstuga följa exemplet.
Sistliden vinter hade i Stockholm antalet
arbetsstugor stigit till 24 med 2,538 sysselsatta barn, härtill
kommo i landsorten 56. Äfven till utlandet har idén
spridt sig, ja t. o. m. på Madagaskar finnes numera
en arbetsstuga. Otaliga äro de numera vuxna, hvilka
ha arbetsstugorna att tacka för att de i tid vants vid
den arbetssamhet och ordning, som gjort dem till
dugliga medborgare och lyckliga människor. För
sina insatser på detta område har fru Retzius haft
tillfredsställelsen mottaga äfven yttre utmärkelser.
För sitt stora illustrerade arbete "Modellserier för
svenska arbetsstugor för barn", hvilket 1904 utkom
i tysk öfversättning, mottog hon vid
världsutställningarna i Paris 1900 och i Liège 1905 stora
guldmedaljen; dessa insatser ha äfven inbragt henne
utnämning af franska republiken till "Officier de
l’In-struction publique".
I Sverige fick hon 1907 af kung Oscar vid hans
guldbröllop mottaga högsta graden af medaljen "Illis
quorum meruere labores" ("At dem, hvilkas arbeten
förtjänt det"), en svensk "Pour le mérite", som hon
har gemensam med endast få svenska kvinnor.
Redogörelsen för fru R:s arbete på undervisningens
område har kräft ett utrymme, som lämnar föga plats
öfver för hennes insatser på den egentliga
kvinnorörelsens fält. På hennes initiativ stiftades 1873 den
första kvinnoförening i Norden: Föreningen förgift
kvinnas eganderätt. Under tio år (1899-1909) har
hon varit ordförande i Svenska kvinnornas
national-törbund, som omfattar tjugofem af våra främsta
kvinnoföreningar och till instundande höst inbjudit
det internationella kvinnoförbundet (International
Council of Women) till möte i Stockholm. 1 detta
sistnämda hsr hon i fem år (1904- 09) varit en af
de tre vice presidenterna — president är
vicedrott-ningen af Irland, The countess of Aberdeen — ett det
bästa bevis på den ansedda ställning hon intager
inom den socialt verksamma internationella
kvinnorörelsen. 1909 vardt hon hedersledamot ("patron")
i Internationella kvinnoförbundet.
- 530 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
