Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En generalmönstring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En generalmönstring.
Jag skall se till; farväl, min gosse!
eneralen kommer! Generalen kommer! ropar man i
officers-tälten, i stallen, med ett ord sagdt, öfverallt. Hela
officerskåren, klädd i stora uniformen och pel sen hängande på ena
axeln, står hvad man kallar i klunga framför officersbyggnaden,
der generalens vagn skall stanna. På den vida slätten ser man ett
väldigt damm-moln, ur hvilket då och då något guldglänsande
fram-blixtrar. Det är broderiet på generalens krage, och kanske äfven en
skymt af de gula plymerna, som, lika solrosor, svaja i vinden.
Vagnen närmar sig i stark fart; de tre magra bondkulorna, som
hafva äran gå i det starka seltyget, galoppera ojemnt under kuskens
pisksmällar, och vid en sväng af landån se vi en liten gubbe bakpå,
uppkrupen på ett torn af koffertar och kappsäckar, och fasthållande
sig på sin höga plats i några repstumpar.
Drottning Disa fann på, huru det gick an att vara hvarken klädd
eller oklädd, hvarken fastande eller mätt. Nå väl! den lille gubben har
påfunnit gåtan att hvarken sitta eller ligga, stå eller hänga, men ändå
göra alltihop på en gång. - Nå! hvem är han då? Jo, ingen annan
än en medlem af Sveriges fria och lyckliga bondestånd, Petter
Månsson i Kråkemåla, som rår om hästarne.
Vagnen stannar; betjenten hoppar ned af kuskbocken, öppnar
vagnsdörren och slår med kraft ner fotsteget. Generalen lyfter på
hatten för den bugande officerskåren och rätar ut benen, för att klifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
