Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trohet intill döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trohet intill döden.*)
Stackars Fylax, du förstod ej bättre.
j|om hit, söta Fylax, och lägg ditt hufvud i mitt knä, kom!
kom!» ropade en gång en vacker flicka af mina slägtingar
till en lurfvig pudel, som kom springande genom parken,
liksom han sökte någon. »Kom, söta Fylax!» Hunden
nalkades och lade sitt hufvud i flickans knä och fastade sina tankfulla
blickar på hennes ansigte. Den yra flickan smekte honom och sade:
»säg mig, Fylax, kommer du som förbud åt din herre? Hvar är din
herre? Sök upp din herre!»
Vid dessa ord sprang hunden sin väg, och snart derefter hörde
man hans glada skall och ett hastigt »tyst, Fylax!» uttaladt af en
manlig röst.
»Jag viste ju, att Etienne ej kunde vara så långt borta», ropade
flickan och sprang upp från sitt arbete åt det håll, der hon hört hund-
*) På en graf på någon af Stockholms kyrkogårdar låg för många år sedan
en hund vid en namnlös graf, som man antog inneslöt hans herres stoft. Detta
omtalades i tidningarne; men då föll det en af våra glada, jollrande författare in
att göra sig lustig öfver den trogne hunden. Det finnes nemligen menniskor som
tro, att en talang är någonting i sig aktningsvärdt - kan så vara; men den bör
då ej ga i tjenst hos råheten, det platta grinet. Den qvicke författaren borde
kommit i håg, att en hunds trohet är ädlare än en menniskas trolöshet.
Jag skref då denna parabel - en »Tendensnovell» - som slutade med att
en hund fick segerpalmen för trohet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
