Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några stackare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några stackare.
et är ganska svårt att säga hvem som är en stackare - och
ännu svårare att bestämma hvem som icke är det.
Om vi till exempel gå opp för de med fina ostindiska
mattor betäckta trapporna hos Brukspatron Steinreicher, så
tro vi helt beskedligt att vi ej der skola finna någon stackare. Vi träda
in, vi våga knappast gå på de sammetslena golf ven - vi förbländas
af rummens prakt. Patron är konstvän och beskyddar de stackars
konstnärerna; ej nog med att hans eget och fruns porträtt hänga der
med mamsell midt emellan, utan väggarna betäckas med svenska
konststycken i målning, köpta af våra artister, som så väl behöfva mecenater
och ändå knappt äro i stånd att finna en enda.
I en inre salong står ett dyrbart piano, ty patronessan är
musikalisk, icke så att förstå, att hon sjelf kan exeqvera mera än ett par
quadriller från hennes ungdomstid; men mamsell kan på pianot ställa
till ett väsen som om två ekorrar och tio råttor sprungo på
tangenterna. Sådant kallas musik, och en hop stackars verkliga musici ha
komponerat »Sånger utan ord» och dedicerat å Mademoiselle Antoinette
Steinreicher.
Stackars flicka - hon hade haft fem guvernanter på tre och ett
fjerdedels år; ty ingen af dem hade förstått att behandla det »känsliga
barnet» så som det borde behandlas. Alla fem guvernanterna hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>