Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strumpväfvarens barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strumpväfvarens barn.
»Lägg några pinnar till på brasan, det är så mörkt så, –
nå, Anna, hör du!»
»Ja, far, visst hör jag; men hvar eviga pinne är
åtgången.»
»Jaså, gå ut och skaffa då; – nu, flicka, är mor din död och
här blir intet mera pjäs i huset. – Ah så, visst var menniskan bra
alltid», tillade han och räckte ut handen åt barnet, som började gråta,
»visst var hon bra – och slet och ref och spann och väfde, så att
vi hade litet i huset att lefva af – och ännu en tid har du litet att
slita på; men se’n så skall du ut i verlden; detta bär rent rakt åt hin
onde.»
»Men om ni arbetade, far», inföll flickan och kastade med en
hastig knyck de ljusa lockarne ur ansigtet.
»Arbeta! arbeta! Hvad är det vardt att arbeta i en sådan förbannad
profession – nu när engelsmannen den blodhunden och tysken
den skojarn sälja strumpor för hvad bomullen kostade i min ungdom.
Känn efter på hyllan, om der står någon ljusbit – det skulle finnas
en, vet jag, för jag stod qvällen fore begrafningen och lyste på mor
– jag ville allt än en gång se henne, fast hon var ful och nu ett lik
– då hade jag ljus; men det gick inte åt.»
»Jo här, far», sade flickan; »skall jag stryka eld?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
