Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tant Margaretas soaréer.
| et finnes icke många nu, som minnas min tant Margareta.
Eljest var hon en ganska respektabel menniska i tiden, och
vi viste ingenting roligare än att gå till henne och sitta
vid en kopp kaffe, som hon kokade mycket godt, och vid
det susande teköket om aftnarne, och höra hennes många historier.
Tant Margareta var ett lefvande lexikon och aldrig utan ämne.
Jag minnes så väl hennes två små rum, det inre grönmåladt i
oljefärg, prydt med några gamla taflor och ett par uppstoppade
kanarie-foglar, som tillhört en af hennes matmödrar, ty tant Margareta hade
i sin ungdom varit en sorts sällskapsdam hos baron Ridderstjernas
och följt dem på deras resor.
Utom denna befattning hade hon länge vistats i en småstad, der
hon lefvat genom att gifva undervisning i musik. Tant Margareta
spelade ännu i ålderdomen ganska bra, men hade ett slags inrotadt hat
till pianot och påstod det vara ingenting annat än skrammel.
Hon hade små egenheter, den goda tanten, men var på det hela
treflig, och då vi som barn samlades hos henne, eller som äldre helsade
på, var hon alltid densamma, alltid förnöjd med sin verld, fastän Gud
skall veta att hon ej var rik, utan i stället hade nätt och jemnt hvad
hon behöfde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
