Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Vi och vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi och vårt.
Det växer herrliga träd i parken på Wollmarsholm: höga,
präktiga björkar och alar och här och der en väldig ek bilda ett
löfhvalf öfver den mjellgröna ängen, der tusende blommor
titta fram och svalka sina hufvuden i den svala
Sommarqvällen. Der borta, långt borta ligger ett så kalladt tempel, en liten
rotunda, som gamle baron upprest till minne af en syster, som dött
i barndomen; det var en minnesvård efter ett barn, och liksom
barnets ande hade helgat orten, var der så fredligt och stilla der ute i
templet, och då man gick dit, tycktes det liksom man lemnat alla
verldens bekymmer efter sig på den slingrande gångstigen, som mellan
buskar och träd, genom små dälder och öfver kullar, letade sig fram
till den fredliga orten.
Templet låg på en udde och midt emot, på andra stranden af
sjön, låg ett litet grått torp, liksom ett motstycke till prakten på denna
stranden, och kring torpet några små åkertegar och några träd som
prydde, men på långt när ej dolde den stenbundna marken, der det
var bygdt. Om sommaraftnarne tog den lilla stugan sig temligen väl
ut, när solen glindrade mot de små fönsterrutorna och gaf dem
utseende af poleradt guld, men om förmiddagarne låg kojan i skuggan
och liknade snarare ett skjul än en menniskoboning.
På Wollmarsholm var stor umgängelse hvarje dag och nöjen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/2/0317.html
