Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lilla konditorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilla konditorn.
jag var liten pys, lefde man i allmänhet midt i
»upplys-ningens tidehvarf»; man trodde ej på mera, än man kunde
taga på, se, höra eller lukta sig till - det var så att säga
»de fem sinnenas tidehvarf» man lefde uti. Från denna tid framskymtar
i mina barndomsminnens galleri en liten figur i snusbrun rock,
schagg-väst och »de onämnbara» instuckna i ett par mjuka stöflar med
tofsar. Jag känner igen honom. Det är lilla konditorn.
Mannen var, fastän på sitt sätt »tät» och förmögen, ett föremål
för löje. Figuren hade ingenting imponerande, utan tvärtom; men
man fordrar ej heller något öfverväldigande intryck af en
sockerbagare, en karamellfabrikör, en - prydligast sagdt - konditor.
Det var således icke deri det löjliga låg, utan deri,, att mannen
var en avtodidakt, en person, som forskade i mycket och sökte ljus
och sanning i hvilken riktning som helst. Han hade en verksam
hjärna, ett frågvist sinne, som aldrig lemnade honom i rö, och sålunda
hade han sett sig om litet i hvarje, synnerligast i poesi, historia och
naturvetenskap, något som gjorde, att lilla konditorn emellanåt inlät sig
i samtal, hvilka själfva prosten måste undvika för att ej fastna. Det
löjliga ligger nu som då, icke så egentligen deri, att man gör dåligt
det man bör göra, utan deri, att man kan något annat och mera än
just det man gör eländigt. Man kan rycka på axlarna åt en okunnig
ämbetsman, men förlåter honom, blott han är lika okunnig i allt; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
