Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ekot.
or många hundra år sedan var, (så lydde ortens tradition), ett
s^or^ slägtmöte på Walinge. Der samlades de alla, gamla,
unga, barn, barnbarn och tjenare, på den der kullen, som
den tiden låg i närheten af boningshuset. Det var ett stort slägtmöte.
Kriget rasade utom landet och pesten inom dess gränser,
hungersnöden hemsökte folket. Öfverallt blickade döden med ihåliga ögon
fram, ledande vid handen sin broder nöden. Derför hade »baron» på
Walinge bjudit tillsammans hela slägten för att kanske för sista
gången råkas.
De unge männen skulle ut i kriget och lemna fäder, systrar och
vänner hemma, och de gamla skulle gå ensamma qvar och smyga
fram genom de med gyllenläder klädda praktrummen och den
blommande parken vid Walinge. I hvarje vrå af rummen, ur hvarje buske
- ja, på den blygrå himmelen, som lik ett sveplakan hängde öfver
nejden - öfverallt såg man död och förderf - hopplöshet och
förtviflan. Då togo de många främmande afsked, och de qvarblifvande
stodo qvar på kullen och sågo efter de kära, då de foro - och
derför kallas den ännu i dag för »minnets kulle». Der står en sten
deruppe med några sammanslingade bokstäfver, hvilkas betydelse ingen
förstår. Det är en minnessten, men den är stum och påminner om
ingenting - så går det med minnet af hvad människor älskat och
fruktat, lidit och hoppats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
