Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vrå bland bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"En vrå bland bergen."
ajorskan Paulsson var alltid nyfiken, innan majoren läst
upp postväskan, som kom två gånger i veckan, ty
vanligen innehöll den något bref till välborna fru
majorskan Paulsson, född von Wolffenbiittel, antingen från hennes
vidlyftiga och stora slägt eller från annat godt folk, som sett henne
eller hört henne omtalas.
»Ja, kära Paulsson, nu ha vi bott här på Hälldala i runda
trettio år, och jag vill slå vad, att vi icke sett tio främmande på
hela tiden. Alla människor skrifva till mig och säga: Hvarför har
du satt dig ner från all ära och redlighet i en öken, i en
bond-socken, der komministern och klockaren utgöra sockenherrskap och
umgås med dig, snälla Ulla Wolffenbiittel - med dig, som åtnjutit
en briljant uppfostran och som visst icke var skapad att i evighet
lefva undangömd på bondlandet.»
»Jaså, de skrifva så», yttrade majoren, som fördjupat sig i
»Aftonbladet».
»Ja, det göra de verkligen», återtog majorskan, »ja, det göra
de; och det gick väl an, så länge vi voro unga, ty kärleken
öfver-vinner surkål, som vår ende umgängesvän pastor Totilander brukar
säga - sedan gick det an, så länge Amanda var liten och vi hade
guvernant; men nu sedan Amanda gift sig och flyttat till Vester-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
