Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En spinnrock och en tron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En spinnrock och en tron.
Sann händelse.
var mot hösten för många, många år sedan. Gamla
mormor, hvars födelsedag nyss firades af barn och barnbarn,
var liten den tiden, en liten rödblommig och trind flickunge
med ljusgula lockar och ett leende, som sqvallrade om, att hon just
var en liten yrhätta. Man har svårt att föreställa sig, att gamla
mormor, som nu sitter i sin länstol, hon med det silfverhvita håret
och den tätt knutna själen om sig, fordom var ett lekande barn,
men så var det emellertid. Hon har nu lärt allt hvad
lifserfaren-heten här nere kunnat lära henne och är nu lärjunge i en annan
skola. En annan lifserfarenhet tränger sig in i hennes själ, liksom
det strålande ljuset från himlen genom det gungande vattnet ses
glindra på sjöbottnen. Mormor har godt minne, fastän hon ej så lätt
sorn i sin första barndom uppfattar nya föremål; ty hon är ej mera
så nyfiken som då - hon vet för väl, att intet nytt sker under
solen. Hon har hört braket af krossade troner, som fallit i spillror.
Hon har sett otro och tvifvel smyga fram genom folken och åter,
då pendeln gått tillbaka, falla öfver till tillgjord fromhet eller en art
afgudadyrkan, ty så måste pendeln svänga, om ej hela verket skall
stanna, från öfverdrift till öfverdrift, för att hålla det sannas
förbisedda steghjul i jämn gång. Hon hvarken fruktar eller hoppas
något af ögonblicket, men litar ändå på att, huru det än går, så skri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
