Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sol och sommardag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sol och sommardag.
Det var arla om morgonen, men solen var redan uppe och
glindrade mot de små rutorna i stugan der borta i
skogsbrynet, der socken vägen letar sig fram, och ängarnes gröna
sammet var liksom öfversållacl med juveler. Jordspindlarne hade
under natten dragit sina fina trådar mellan grässtrån och blad, och
på hvarje sådan tråd hade daggen trädt upp sina perlor.
Allt det der tänkte inte mästaren på, han som bodde i stugan;
men han bultade och arbetade för att få upp fönstret, som mor i
höstas satt så väl igen, att det knappt kunde fås upp.
»Det är för väl gjordt, mor; jag tror, att rutorna aldrig kunna
sitta i, utan skallra loss,, huru varsamt jag än bultar.»
»Ja, det tror jag; du är alltid för bråd af dig, och går det inte
på eviga fläcken, så blir du förargad och bråkar.»
»Ja, prata du, det kunna qvinnfolken, men inte pratar man upp
ett fönster, som bågnat igen. Se så, nu slapp det loss», yttrade
mästaren och stack hufvudet ut. »Ja, mor, nu är det sol och
sommardag! Inte har jag sett svalan förr i år; jag tänkte, att hon glömt
bort vår stuga, men si, nu murar hon som bäst sitt bo under
takskägget. Hon har säkert kommit i natt med hela sällskapet. Hör
på, mor! Tacka Gud af hjärtat, ty nu ha vi sommaren här. Jag,
som var så sjuk i höstas, fick således ännu en gång se en riktig
sommardag – det går underligt till i verlden! Nu blir det tid att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:29:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/portfolj/0298.html
