Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En herre med otur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En herre med otur.
Det finnes människor, som långt ifrån för egen del känna sig
olyckliga, men som hafva otur och som synas liksom
skapade för att vid alla möjliga och omöjliga tillfällen vara
annat beskedligt folk till förargelse. Dylika höra till sällskapslifvets
typer och förtjena ett eget kapitel. Det är vanligen en liten
half-gammal ungkarl, som begagnar pince-nez och en fin käpp med
skulpterad krycka af elfenben och som eger en liten »söt», hvit knähund,
som morrar, då han tilltalas, och vanligen tar sin tillflykt under en
soffa - ovänlig och onoslig på allt sätt, men det trognaste djur i
verlden, derför att han ensamt lyder den lille halfgamle herrn »med
otur». Denna lilla hvita hund är liksom ett supplement till sin
husbonde, »herrn med otur», för att ställa till den förargelse, som denne
icke hinner med. Herrn med otur är en förskräckelse för alla
husmödrar, husmamseller och andra stackars människor.
Mannen är en af det själfförnöjda slaget; han misstar sig aldrig,
disputerar aldrig, utan blott småler med öfverlägsenhet och är för
öfrigt en stereotyp af själfförträfflighet och gentillesse.
Är han bortbjuden, så skakas värdinnan af en art nervfrossa,
när han stiger in - själfve värden säger med ett bekymradt
småleende sitt: »välkommen, hedersbroder!»
Fin och ordentlig, förbindlig framför allt, går »herrn med
oturen» sitt öde till mötes. Om i hela det förråd af bröd man hämtat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
