Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alla snillens vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla snillens vän.
är något eget, att man, om man vill måla typer, måste
Jåi\$]iJ) hämta de flesta från de gamla ungkarlarnes glesnande leder.
De gifte herrarne förlora småningom sin individualitet - de
ha andra att tänka på än sig själfva, flera hjärtan att glädja eller
åtminstone flera magar att fylla. Detta verkar störande på den egna
karaktärens utbildning; man befinner sig liksom under en
örtagårdsmästares bestämmande vilja. Man ämnade sig att bli en rosenbuske,
men lilla frun gjorde deraf ett träd med stam och rund krona i
toppen -; man ämnade sig att bli ett träd, men blef i stället en klippt
medlem af en häck, nog af: man kan ej få utveckla sig, som man
bäst ville, och detta gör, att man helt enkelt förlorar sin originalitet,
den typiska, rena stämpeln, som utmärker en gammal ungkarl, som
kunnat antingen blifva buske eller träd, innan någon vård blifvit
slösad på förstörandet af det bästa en människa har: sin egen karaktär,
sina egna åsigter, vanor och bruk.
Det är en snart utdöd typ, dessa snillebeundrare - eller också
felas det nu snillen att beundra. Den, som något känner människorna,
kan genast se, om en person är eller vill vara ett snille. Håret står
rätt upp i pannan och rätt ut från tinningarne - lockarne äro
kammade i form af ett klöfveress. Den snillrika pannan skall vara bar
ocli åskådlig, ty alla herrar med nedstruken lugg äro
hvardagsmän-niskor utan högre lyftning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
