Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljus i mörker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ljus i mörker.
ka’ vi gunga Pockestenen?’» frågade mig min lille barbente
vägvisare genom skogen. »Det der stora berget, som ligger
deruppe på backen, är en ’rockesten’ - för si han rör på
sig, då man sätter axeln emot och skjuter på duktigt. Det är konstigt
det; ty si stenen är större än vår stuga och tung sen .- ja, alldeles
fasligt tung.»
Den lille pysen sprang vig som en katt uppför bergklinten, satte
sin ena ’axel mot »rockestenen» och sköt duktigt på, men släppte sedan
i hast. Riktigt, gossens svaga kraft hade förmått att rubba stenens
jämvigt, och nu gungade den fram och tillbaka, liksom den blifvit
rörd af osynliga jättehänder. Klippan hvilade nämligen på eu
bergkant just i sin järnvigtspunkt, och det väldiga blockets spets beskref
en kroklinie mot horisonten.
»Ä’ke de’ roligt?» sade pojken och skrattade, så att den hvita
tandraden glindrade.
Det är klart, att hans och min uppfattning af fenomenet var
himmelsvidt olika, ty jag insåg den naturliga orsaken, hvaremot han
syntes tro på något trolskt; ty han talade om, att »för många kungars
tid sedan» hade en jätteqvinna kastat dit stenen, men Sankt Per hade
låtit den falla så, att den »aldrig i verlden skulle få ligga stilla, så
snart en ’döpt kristen’ ville rubba honom» - och si, lille Anders
visste med sig, att han var en ordentligen döpt, kristen människa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>