Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 1 juni 1935 - Till Carl Kleman, av Alf Grabe - Den korporativa reformen i Italien, av Herman Bursie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teknisk Tidskrift
HÄFT. 22 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 1 JUNI
ÅRG. 65 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 1935
innehåll: Till Carl Kleman. — Den korporativa reformen i Italien, av civilingenjör Herman Bursie. —
Svenska konsulterande ingenjörers förening 25 år. — Notiser. — Tekniska föreningar. — Sammanträden.
TILL CARL KLEMAN.
Dagspressen har redan hunnit omtala att Carl
Kleman den 1 juli i år tillträder chefsposten för
Stockholms gas- och elektricitetsverk och i samband
därmed lämnar sin befattning som huvudredaktör för
Teknisk tidskrift, en befattning, som han innehaft i
närmare 13 år.
Då Kleman i oktober 1922 övertog ledareskapet av
tidskriften, var detta under de svåraste förhållanden
tidskriften haft att genomleva. Högkonjunkturen och
den rådande allmänna optimismen under världskriget
hade förlett teknologföreningen att låta sin
publicistiska verksamhet expandera på ett sätt, som knappast
stod i rimlig proportion till föreningens ekonomiska
bärkraft, och då det bildade förlagsaktiebolaget
genom den inträdda lågkonjunkturen mötte sitt öde,
stod föreningen inför uppgiften att ur förlagets
spillror rädda sitt tidskriftsorgan från undergång. Det
var en tung börda, som lades på huvudredaktörens
axlar att åter bygga upp organisationen från
grunden och att genom sträng sparsamhet och klok
hushållning ånyo göra tidskriften till ett föreningen
värdigt organ.
Då Kleman nu lämnar sin post, kan han blicka
tillbaka på ett väl fyllt värv. Tidskriften har under
hans ledning gått framåt lugnt och säkert såväl i
avseende på innehåll och form som i ekonomiskt
avseende, och då Kleman i dagarna lämnar sitt verk i
nya händer, kan han till väsentlig del tillgodoräkna
sig äran av att hava fört tidskriften fram till den
aktade ställning den nu intager som en av vårt lands
främsta och bäst redigerade facktidskrifter.
Det är för mig i egenskap av Svenska
teknologföreningens ordförande en kär plikt att till Carl
Kleman frambära föreningens varma tack för allt vad
han under den gångna tiden uträttat i föreningens
tjänst, för all den framsynta klokhet, fasthet och
målmedvetenhet han visat vid tidskriftens skötsel, samt
sist men icke minst för det goda och angenäma
samarbetet med föreningens styrelse och tidskriftsnämnd
i gemensam strävan till föreningens bästa. Till detta
tack fogar jag mitt eget personliga tack för den tid,
jag i tidskriftsnämnden haft tillfälle mera intimt
samarbeta med honom.
Då Kleman nu lämnar tidskriftens ledning för
större och mera maktpåliggande uppdrag, är det med
föreningens beklagande, men varma lyckönskningar
följa honom på hans nya bana. Om ett är jag likväl
förvissad: Carl Kleman skall icke slita de band, som
förena honom med Svenska teknologföreningen. Vi
taga icke avsked, hans kloka omdöme och hans
vänfasthet skall alltjämt komma teknologföreningen till
godo.
Stockholm den 21 maj 1935.
DEN KORPORATIVA REFORMEN I ITALIEN.
Av civilingenjör Herman Bursie.
I det fascistiska Italien är
"korporativismen" det mest djupgående
karaktärsdraget. Den utgör en strävan från regimens
sida att kombinera och konsolidera
samhällets näringsliv och produktion ur en
speciell nationell synpunkt, ur vilken det
privata initiativet — i motsats till exempelvis
i statssocialismen — ändock skall utgöra en
av de främsta, om icke rent av den främsta
drivkraften till förkovran på alla områden.
Denna paradoxala sammanställning —
individuell frihet under statens
förmyndarskap -— har hittills odlats i en jämnt
fortgående utveckling, för vilken lämnas en
redogörelse i nedanstående artikel.
Den 10 november 1934 höll Italiens
premiärminister Benito Mussolini i Senatorspalatset på
Kapitolium ett av dessa starkt uppmärksammade
anföranden, vilka i belysningen av den inhemska
pressens kommentarer tyckas sätta skiljetecken i ett
oavbrutet förlopp av fascistrevolutionens framgångar.
Innehållet i hans ord var kanske inte så märkligt som
själva gestens innebörd. Ty den församling, vars
förhandlingar han sålunda öppnade, hade till
uppgift att på diktatorns bud sätta i funktion en rad
utomordentligt viktiga organ i det nya Italiens
samhällsmaskineri. Församlingen var Nationella
Korporationsrådet, sammansatt av spetsarna inom
fascistpartiet, regeringen och landets näringsliv. Rådets
högtidliga konfirmerande beslut gällde de under årets
lopp nyskapade 22 korporationerna, den avslutande
förbindelselänken mellan olika områden av
produktiv verksamhet och mellan regeringen och näringslivets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
