Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SR erövrar rymden, av Hans Dominik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HR
TfA:s följetong
Sammandrag av det föregående.
Tyska vetenskapsmän ha vid atomspjälk-
ningsförsök upptäckt ett nytt strålningsämne,
som besitter de mest fantastiska egenskaper.
Av diverse anledningar kommer upptäckten
till några italienares kännedom, och två japa-
ner, som arbeta i tyskarnas laboratorium lyc-
kas få med sig en skärva av den mystiska
strålningsmetallen till Japan, där de fortsätta
experimenten med stor intensitet. Tyskarna
fortsätta sina experiment, och en av dem kon-
struerar en raket, varmed man tror sig kunna
uppnå fantastiska höjder och hastigheter.
Även japanerna ha gjort goda framsteg vid
sina experiment. Så småningom enas man om
samarbete, och såväl japaner som italienare
sändas till Gorla-verken för att fortsätta ex-
perimenten. En natt försvinner den av tys-
karna byggda raketen. Villari, italienaren,
ämnar utforska den närmare. Han företar en
nattlig flygfärd men lyckas inte landa på sam-
ma ställe, varifrån han startat. Mysteriet med
raketens försvinnande vållar tyskarna stort
huvudbry, men inom kort ha de konstruerat
en ny raket, med vilken nya försök göras.
Emellertid ha japanerna hunnit ännu längre
med sina experiment.
(Forts. fr. föreg. n:r.)
— Äntligen tycktes vännen Hegemil-
ler ha tagit sitt förnuft till fånga, tänk-
te han medan landskapet där nere tog
hans uppmärksamhet i anspråk. Redan
lågo husen i Gorla som leksaker i en
bygglåda under honom. Gårdar och byar
lågo som utströdda av en jättehand här
och där mellan åkrar och ängar. Nu
kunde han i det blånande fjärran svagt
utskilja kammen på de höga bergen och
hade svårt att slita blicken från den
omväxlande utsikten.
Och likväl hade det varit bättre att
han tagit en titt på mätinstrumenten i
stället för på landskapet utanför, ty en
18 TEKNIK för ALLA
liten men icke oviktig detalj hade där-
igenom undgått hans uppmärksamhet.
Genom den av Hegemiäller valda inställ-
ningen av drivytorna ökades raketens
hastighet endast obetydligt, men öknin-
gen fortskred ständigt. Till en början
hade den knappt varit snabbare än en
spårvagns, när den går från en håll-
plats, men efter en minut for den redan
genom luften med en hastighet av hund-
ra meter i sekunden.
Medan Grabbe höll på med att betrak-
ta landskapet och Hegemiller stod vid
sina spakar, hade Saraku släppt ut an-
tennen som höll dem i förbindelse med
radiostationen.
Torrstationen kom in och dess apparat
började ticka. Saraku läste på den lö-
pande pappersremsan: ”KI1I. 2.17. Hur
går flygningen. Var äro ni?”
Ovillkorligen gingo hans blickar till
klockan på väggen. Det stämde — en-
dast några minuter hade de varit på
väg. ”Var äro ni?” Han tittade på
höjdmätaren och kunde knappt tro sina
ögon. Visaren visade tolv kilometer och
innan Saraku tagit blicken från den, ha-
de den klättrat upp ytterligare en kilo-
meter. Verkets station hade nu ställt in
sig på mottagning och han började knac-
ka: ”Allt väl hittills. Vi befinna oss på
13 kilometers höjd”, vilket han om en
sekund ändrade till 14 kilometer. Han
lät nyckeln vila och ställde in apparaten
på mottagning. Hans hjärna ville inte
fatta, vad hans ögon såg på mätinstru-
menten på väggen. Vilken rasande van-
vettig flykt! Redan visade höjdmätaren
på tjugo kilometer. Han tänkte just
säga något, när Grabbe vände sig om och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
