Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tigerbron, av Warren Hastings Miller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Forts. fr.
föreg. nr)
Go drog en suck av lättnad.
Om stålet klarade den här kur-
van, voro de på den säkra sidan.
Men det var gott om kurvor även
uppe i bergen. Tåget fortsatte med
långsam fart genom den svåra pas-
sagen. Det gnisslade och jämrade
sig i de små fastlagrade hjulen.
När tåget passerat kurvan stanna-
de det bakom persontåget på den
långa raksträcka, som ledde upp
mot bergen. Föraren slog till brom-
sarna och steg ned från hytten.
— Fini, monsieur, sade han.
— Vad är det som är slut? frå-
gade Gidge retligt. Resan har ju
nyss börjat. Tänker ni inte köra
oss till punkt 92?
Bretagnaren pladdrade sin obe-
gripliga franska och pekade. Den
feta stinsen i Dong Ninh kom ut ur
det lilla tegeltäckta stationshuset.
Vid sidan om honom gick en annan
man, och Gidge förstod omsider,
att bretagnaren var förare på hu-
vudspåret och att den andre man-
nen skulle inta hans plats. Under
alla förhållanden såg det ut som
om det skulle bli en del krångel.
Stationsföreståndaren började spot-
ta ur sig en massa franska glosor,
långt innan han hunnit fram till
Gidge. Han tvinnade sina långa
mustascher med bägge händerna
och påtog en min av bister värdig-
het. Han gestikulerade och ryckte
på axlarna och öste ur sig en skur
av franska kraftord i det han pe-
kade på de långa brobalkarna.
18 TEKNIK för ALLA
Av WARREN HASTINGS MILLER
TfÅ:s följetong
SAMMANDRAG.
Ett amerikanskt bolag erhåller beställning
på utförandet av en järnvägsbro i Indo-Kina.
Det är upptakten till den äventyrsfyllda be-
rättelse, vars personer äro de amerikanska
ingenjörerna Brandt — vanligen endast kal-
lad ÅGidge — expeditionens chef, samt
George Griffin, kallad Griff, Red Buckley och
huvudpersonen Cornelius Menagére, vanligen
kallad Corny. Trots sin ungdom har Corny
fått chefens tillstånd att medfölja expeditio-
nen till Indo-Kina. Han har nämligen yppat
för Mr. Brandt, att han som ung pojke varit
i Indo-Kina och där förlorat sin far, som
spårlöst försvunnit i djunglerna och nu av
alla betraktas som död — utom av sonen.
Denne tror bergsäkert, att fadern lever. Se-
dan brobygget är slut, ämnar han utverka le-
dighet för att forska efter fadern.
Expeditionen startar och stålet till bron har
just ankommit till Vinh i Indo-Kina, där det
blir fördröjt av en koleraepidemi, som just
rasar i staden. Corny stannar frivilligt i
karantän i Vinh för att ordna transporterna
av stålet till bron.
— -Pas-faits-ca! Pas-faits-ca!
skrek han.
— Vad i hela friden är det han
babblar om? sade Gidge. Jag begri-
per inte ett dyft.
Mannen som följt stationsföre-
ståndaren tog nu till orda.
— Bo” jouw’, M’sieur! sade han
och vände sig mot Gidge. Han säga
tåg icke kunna gå i kurva.
Gidge skrattade.
— Tåget har ju nyss gått genom
kurvan. Säg åt den idioten att han
slutar prata och laga så vi kommer
1 väg!
Nya invändningar från stinsen,
vilken tydligen ämnade använda
tillfället att visa något av sin offi-
ciella myndighet. Han svängde sin
visselpipa av mässing, tecknet på
hans ämbetsmannavärdighet, och
blåste sedan i den. Persontåget sat-
te sig i rörelse. Med en myndig gest
stoppade han sedan Gidges ståltåg,
fastän den nye föraren redan äntrat
loket.
Gidge skakade hand med sin nye
lokförare.
— Varifrån är ni? frågade han.
Det verkar som om ni var från Ka-
nada?
— Oui, M’sieur. Jag bo i Quebec.
Vara lokförare på Canadian Paci-
fic. Heta Etienne.
Gidge tyckte om hans djärva,
bruna ögon. Det var som att få en
bundsförvant hemifrån med denne
fransk-kanadensare i förarhytten.
— Hur länge tänker den där idi-
oten hålla oss kvar här, Etienne?
frågade han.
— Vem vet, M’sieu. Honom säga
måste telegrafera Hanoi för till-
stånd. Vi vänta. Han rädd långa
stålbitar icke gå genom kurvor.
Skulle bli urspåring.
— Det kommer nog att bli en
härlig soppa av formaliteter och
trassel, innan de får alltihop det
här uppklarat, muttrade Gidge.
Förresten så gjorde jag upp om
hela den här transporten innan vi
någonsin lämnade Amerika. Jag
skulle vilja visa honom korrespon-
densen, men den ligger kvar på
persontåget tillsammans med det
övriga bagaget.
Tåget, som samtliga Gidges ar-
betare åkte med, hade redan hun-
nit ett bra stycke på väg upp mot
bergen. Det retade Gidge, och hade
ungefär samma effekt på honom,
som ett rött skynke på en tjur: Att
hållas kvar här av en idiotisk
stins .
— Vad säger ni, Etienne? Ska
vi sköta om den här saken på äkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
